Kortprosa

Silverklockan

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad onsdag, 24 oktober 2007 10:30

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 1374

Silverklockan

Kärleken mellan mig och min hustru är starkare än solens strålar. Visst är det starka ord men jag vidhåller att det är så. Vi träffades för sextioåtta år sedan på en lövad utedansbana. Bara det bäddar ju för en ljuvlig fortsättning, eller hur?

Hon var det sötaste jag någonsin vilat ögonen på. Späd om midjan och rosiga kinder. De mörka lockarna lockade sig mer och mer ju varmare hon blev. Så är det faktiskt fortfarande, att håret krusar sig när hon svettas, men nu är håret kort och silvervitt. Men lika mjukt.

Midjan är väl inte heller sig lik och kindernas färg har för alltid bleknat. Vacker är hon dock fortfarande, min älskling.

Numera kan hon inte längre visa sin kärlek till mig på samma sätt som tidigare. Men jag är alldeles övertygad om att min kärlek är besvarad. När man levt ett långt liv tillsammans så har man sina knep.

Redan för tio år sedan gled min älskade in i en annan värld. I början skrattade vi båda åt hennes förvirring. Det uppstod så många roliga episoder. Att hitta en ostbit i badrummet till exempel var väl inte så galet. Tydde kanske bara på tankspriddhet?

Men det gick fort utför. Inom ett par år var hon totalt förvirrad och ville bara sitta vid köksbordet och stirra tomt. Blev orolig och rädd för minsta förändring. Inte ens barnen ville hon träffa och definitivt inte barnbarnen. Hon såg människor som jag inte såg. Människor som var hotfulla. Många dagar satt jag bara och höll om henne. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Såg hur min älskade försvann bort. Bort från mig.

Tills jag kom på Silverklockan! Jag köpte en liten söt silverklocka som jag satte i en kedja. Lärde henne hur hon kunde plinga med den när hon hade den runt sin hals, om hon ville mig något. Hennes tal är för länge sedan borta. I bästa fall kan man höra små grymtningar från hennes strupe.

Nu har det blivit som en länk mellan oss, detta spröda vackra ljud från silverklockan. På något vis kan vi kommunicera genom den. När hon har den på sig är det som ett skimmer i hennes blick igen. Dessa stunder leker vi oss åter till vår ungdom. Min älskade och jag.