Noveller

Seansen

Britt-Marie Rosbäck

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad måndag, 15 augusti 2011 10:00

Skriven av Britt-Marie Rosbäck

Träffar: 268

– Jag vill hälsa er alla varmt välkomna till denna seans. Jag behöver er fulla koncentration eftersom jag alldeles strax kommer att söka kontakt med era hädangångna nära och kära.

Lotta irriterade sig på mediets gälla röst som med entonig stämma försökte påkalla deltagarnas uppmärksamhet. Hon såg sig omkring och undrade varför hon låtit sig övertalas till detta spektakel. Hon som alltid föraktat och förlöjligat sådana här desperata försök att finna tröst för de som inte klarade att hantera dödens totala slutgiltighet.

Lottas svägerska Katarina hade sedan flera år tillbaka låtit sig uppslukas i böcker om övernaturliga fenomen och deltagit i seanser runt hela landet. Katarinas envishet och fasta övertygelse gjorde att hon alltid försökte hitta mer eller mindre lämpliga tillfällen till att övertala folk i sin omgivning att följa med på en åtminstone en seans. Hon beskrev detaljerat den enorma gemenskapen bland de invigda och vilken omtumlande upplevelse som väntade då de döda tog kontakt för att prata.

Efter Katarinas ideliga tjat och utmålande beskrivningar hade hon fallit till föga. Mest för att stilla nyfikenheten över vilken sorts människor som likt sektmedlemmar lät sig manipuleras och gripa efter små halmstrån som var totalt orealistiska.

Den här ljumma julikvällen hade de åkt tillsammans i Katarinas lilla Golf de två milen till bygdegården där seansen skulle hållas. Lotta var inne på sin tredje semestervecka och var vid det här laget ganska uttråkad av det enorma högtryck som inte gav vika. Solen lyste skarp från en klarblå himmel dag efter dag, vecka efter vecka. Att sola och bada var inte vad hon ville aktivera sig med under semestern. Den enorma värmen låg som ett våtvarmt omslag över staden, gjorde henne irriterad, ständigt svettig och otroligt passiv. Att vara med om en seans kändes, trots hennes skeptiska inställning som ett välkommet avbrott i tristessen.

Lotta räknade till tolv personer som satt runt det stora runda ekbordet. Mörkbruna linnegardiner hade dragits för alla fönster. De släppte endast igenom några svaga ljusstrimmor från sommarkvällen som blommade för fullt utanför. Tio av deltagarna var kvinnor i olika åldrar, Lotta fick känslan av att de kommit dit i sällskap två och två. Två äldre män, troligen änkemän i sextioårsåldern satt raka i ryggen med allvarliga miner. Några kvinnor fyllde platserna emellan männen så de hade nog inte kommit dit i sällskap, i varje fall inte med varandra konstaterade Lotta.

Mediet, Vivi hette hon visst, var liten och rund, klädd i en missklädsam lilablommig kjol och en alldeles för tajt svart topp. Hennes hår var grått, klippt i en trist pagefrisyr. Ögonen små, mörkt bruna, blicken skarp bakom de vinröda glasögonbågarna.