Såsom i himmelen - ett drama

Startsida

Texter

Humor

Såsom i himmelen - ett drama

Charlotte Ekbom

Detaljer: Kategori: Humor; Publicerad fredag, 24 november 2006 07:02; Skriven av Charlotte Ekbom; Träffar: 3259

Såsom i himmelen - ett drama

En manlig, orakad ängel (ängel 1) i vit klänning och vita stora vingar sitter på ett vitt bulligt moln och dinglar med benen. Bredvid, snett bakom honom finns ytterligare ett moln där en annan ängel (Gud) sitter med ansiktet gömt bakom en dagstidning. Bakom molnen är himlen klarblå. En tredje ängel (ängel 2) kommer gående emot det första molnet med en beige skinnväska i ena handen.

ÄNGEL 2:
Är det ledigt här?

ÄNGEL 1:
Visst, sätt dig bara.

(Ängel 1 makar på sig för att ge plats åt ängel 2.)

ÄNGEL 2:
Vad härligt det verkar vara här uppe. Alltid soligt och fint väder.

(Ängel 1 fnyser.)

ÄNGEL 1:
Du är ny här va?
ÄNGEL 2:
Va, jo jag kom hit nu på morgonen.

ÄNGEL 1:
Hm, hur kola du? Du ser inte så gammal ut.

ÄNGEL 2:
Kola? Jasså, hur jag dog. Hjärtattack. Kom lite plötsligt kanske med tanke på min ringa ålder, men å andra sidan slapp jag ju att lida så mycket. Du då?

ÄNGEL 1:
Jag blev mördad, faktiskt.

ÄNGEL 2:
Mördad! Men oj, det låter ju fruktansvärt. Hur gick det till?

ÄNGEL 1:
Äh, det var en inbrottstjuv som bröt sig in i mitt hus när jag låg och slagga.

(Ängel 2 nickar ivrigt.)

ÄNGEL 2:
Och sedan då?

ÄNGEL 1:
Äh, jag vaknade av en skräll nere i köket och när jag kom dit för att se efter vad det var fick jag en stekpanna i huvudet. Jag kila om hörnet direkt.

ÄNGEL 2:
Förlåt?

ÄNGEL 1:
Ja, jag dog, kola, gick i graven så att säga.

(Gud fäller ned tidningen. Hans ansikte är klätt i vitt skägg och ovanför huvudet sitter en gloria.)

GUD:
Rättelse! Hur lyder det åttonde budordet?

ÄNGEL 1 (skamset):
Du ska icke ljuga.

GUD:
Just det.

(Gud nickar belåtet, fäller upp tidningen igen och läser vidare.)

ÄNGEL 1:
OK, jag blev inte mördad.

ÄNGEL 2:
Inte?

ÄNGEL 1:
Nej, jag tog livet av mig…tabletter.

(Ängel 1 börjar bita på naglarna och dingla mer intensivt med benen. Ängel 2 nickar sakta och ser ut att tänka efter.)

ÄNGEL 2:
Men varför? Hade det hänt något speciellt eller?

ÄNGEL 1:
Det kan man väl säga. Min fru hade stuckit ifrån mig med en annan man och sedan fick jag sparken från jobbet. Det var ett helvete helt enkelt.

(Kort paus, de båda änglarna sitter försjunkna i egna tankar.)

ÄNGEL 2:
Men ändå…att begå självmord…det krävs ett visst mod.

ÄNGEL 1:
Kanske det, men det är ju lite sent att ångra sig nu, eller hur?

ÄNGEL 2:
Va, jovisst…det förstås.

(Gud harklar sig bakom tidningen. En fiskmås flyger förbi.)

ÄNGEL 2:
Blir det aldrig långtråkigt här uppe?

ÄNGEL 1:
Långtråkigt? Nej…jag har inte sett på det på det sättet. Jag är rätt lat av mig. Det är klart att lite lugnt kan det ju vara ibland, men då kan man ju alltid åka ned och spöka lite. Buhuuu.

(Ängel 1gör spökgrimaser.)

ÄNGEL 2:
Åka ned?

ÄNGEL 1:
Ja, till jorden alltså. Det kryllar ju av lättskrämda människor där nere och att (ängel 1 gör citationstecken i luften) ”gå igen” är hur kul som helst.

ÄNGEL 2:
Är du allvarlig?

ÄNGEL 1:
Absolut, dödsallvarlig, haha. Du borde hänga med någon gång.

ÄNGEL 2:
Tack, men jag vill nog hellre titta runt lite här uppe först. Du vet, packa upp och göra mig hemmastadd och så.

ÄNGEL 1:
Skyll dig själv då din dönick. Jag drar ned en sväng nu i alla fall. Vi ses väl. Mors.

(Ängel 1 försvinner ned genom ett hål i golvet. Ängel 2 böjer sig framåt och vinkar efter honom.)

ÄNGEL 2:
Ja, mors då….lycka till!

(Gud lägger tidningen åt sidan och går och sätter sig bredvid ängel 2.)

GUD:
Bry dig inte om honom. Han är ett av de så kallade svarta fåren här uppe. Ljuger och svär…

(Gud ser bekymrad ut.)

ÄNGEL 2:
Men, varför släppte Gud fader då in honom här uppe?

GUD (småskrattande):
Ja du, det är en bra fråga. Egentligen var han ett solklart fall för Helvetet. Men du vet, han är släkt i rakt nedstigande led med Abraham, stamfadern… Jag hade helt enkelt inte hjärta att neka honom plats. Även Gud har sina brister.

ÄNGEL 2 (tyst för sig själv):
Ja, det är tydligt det.

GUD:
Vadfals?

ÄNGEL 2:
Äh, det var inget. Förresten har du sett till Jesus? Jag har en present här i väskan som jag skulle vilja ge honom.

GUD (mumlar tyst för sig själv):
Varför ska Jesus alltid få alla presenter?

(Gud sneglar ned i väskan och ser lite finurlig ut.)

GUD (i plötsligt vredesmod):
Lyssnade du inte på ett ord av vad din lärare sade på religionslektionerna? Jag, Jesus och den heliga anden är en och samma person!

ÄNGEL 2 (skrämt):
Jasså, ja visst ja, så var det ja. Men då är det ju du som ska ha presenten.

(Gud ser nöjd ut. Ängel 2 böjer sig ned och börjar rota i väskan. I samma ögonblick som han plockar fram ett halvmeterstort polkagriskors kommer en man i svart klänning med huva uppåkande genom hålet i golvet.)

GUD:
Himmelska makter. Är det inte självaste djävulen som kommer på besök?

DJÄVULEN:
Bli inte så upphetsad för det du. Jag ville bara låna lite socker om du har.

GUD:
Ser jag ut som en person som frossar i sötsaker kanske? Snälla, herr Satan, du borde ha bättre omdöme.

(Ängel 2 försöker gömma polkagriskorset bakom ryggen, men djävulen sneglar över hans axel och får syn på det.)

DJÄVULEN:
Ser man på, ser man på. Vem har vi här då?

ÄNGEL 2:
Äh, jag är bara en vanlig ängel. Kom hit alldeles nyss faktiskt.

DJÄVULEN:
Hm…se där, se där. Och du är helt säker på att du kommit till rätt ställe? Vi har det några grader varmare nere hos mig, om man säger så.

(Djävulen blinkar med ena ögat och stöter till ängel 2 lätt i sidan.)

GUD:
Hör du ondskans furste, nu ska du inte komma här och tala om för folk var de hör hemma. Det har Sanke Per redan tagit hand om ser du.

DJÄVULEN (lite skamsen):
Jovisst, jag vet. Förlåt, jag ska inte göra om det.

(Gud nickar nöjd, men så ser han ut att få lite dåligt samvete. Han går fram och lägger armen om djävulen. I samma sekund kommer ängel 1 tillbaka genom hålet med två svarta ringar målade som spökögon på den vita klänningen.)

ÄNGEL 1:
Tjenare, tjenare! Det är till att ha fint besök ser jag.

(Ängel 1 går fram och skakar hand med djävulen. Gud fnyser. Ängel 1 stirrar på Gud.)

ÄNGEL 1:
Men herre gud, är du kvar än! Har inte du lite fler änglar att se efter?

(Gud tittar på klockan.)

GUD:
Jovisst ja, det var tur att du sade det. Jag har ett möte med Sankte Per nu vid tio och det mötet borde nog du också vara med på, djävulen.

DJÄVULEN:
Alltid dessa jävla möten…

(Gud tar djävulen under armen och försvinner ut med raska steg. Ängel 1 och 2 sätter sig på molnet. Ängel 2 tar fram polkagriskorset och håller det framför sig.)

ÄNGEL 1:
Hur lyckades du smuggla in den där? Sånt där är ju som du förstår strängt förbjudet här. (härmar Guds röst och blinkar med ena ögat.)

ÄNGEL 2:
Jag hade den i min väska helt enkelt. Jag visste inte att det var så hårt med sådant här uppe. Men jag är präst, så de kollade mig väl inte så noga.

(Ängel 1 visslar imponerat och lutar sig sedan mot polkagriskorset och slickar.)

ÄNGEL 1:
Vi delar väl?

ÄNGEL 2 (lätt uppgivet):
Visst. Varför inte?

(De smaskar en stund.)

ÄNGEL 1:
Det är dans nere i helvetet i kväll. Massvis med heta, syndiga damer. Du borde hänga med.

ÄNGEL 2:
Visst. Varför inte?

ÄNGEL 1:
Men då får du hålla käften om att du är präst, annars blir du aldrig insläppt.

ÄNGEL 2:
Självklart.

(Några sekunders tystnad.)

ÄNGEL 1:
Men du, om jag kunde få låna din väska skulle jag kunna lägga ned några flaskor nattvardsvin där i för oss att ha på festen. Om du bär den misstänker de nog inget när vi ska ut härifrån. Vad tror du om det?

(Ängel 2 skakar småskrattande på huvudet, slår ut med händerna och tittar upp i skyn.)

ÄNGEL 2:
Visst, varför inte?

ÄNGEL 1:
Det är bra, prällen. Du vet väl hur de brukar säga; snälla pojkar kommer till himmelen. Andra kan komma hur långt som helst!

© Charlotte Ekbom