Kortprosa

poetSamtal med en poet

Alan är poet. Hans sambo knackar på dörren till hans arbetsrum. “Alan, jag måste få tala med dig".

"Jag arbetar".

"Ja, det gör du ju alltid när du inte sover mellan lakan som jag tvättat och bäddat med eller tar på dig kläder som jag tvättat och strukit eller äter en måltid som jag har handlat till för mina pengar och tillagat sedan jag kommit hem från jobbet. Och skall diska efter!"

Alan muttrar. Det börjar bli obehagligt.

"Nu måste du lyssna. I början när vi var ihop kände jag mig fullkomligt lycklig med att vara i din närhet, få se ditt ansikte på andra sidan bordet, få tillfredsställa dina behov. Men sen ett bra tag tillbaka har jag känt en inre tomhet. Jag har tänkt…"

Alan avbryter ironiskt: "Har DU tänkt?!"

"Jag behöver något mer, något annat av dig än att bara vara din hushållerska och fösörjare. Jag behöver någon sorts bekräftelse. Så här kan det inte fortsätta, Alan! Vad tänker du göra åt det?"

Tystnad.

Med sötsur ironi: "Du kanske kan skriva en dikt?"

"Ja! Bra ide´! Men nu måste jag få arbeta".

© Ann Bolinder

Kommentarer   

 
#4 Ann-Sofie Lövqvist 2010-02-28 13:14
Uppenbarligen ett förhållande med strikt arbetsfördelnin g... Bra samtal. Det är alldeles lagom långt för att berätta det som är relevant.
Citera
 
 
#3 Ann Bolinder 2010-02-26 16:38
Tack Lennart och Berit! Men visst är du poet, Lennart - i positiv bemärkelse!
Citera
 
 
#2 Berit Malm-Nilsson 2010-02-26 15:09
Kort,koncis och verklighetsorie nterat samtal. Välskrivet och talande. Hoppas det når fram och kan användas av många.
Citera
 
 
#1 Lennart Björk 2010-02-26 11:20
Kort "samtal",Ann men talande!Tur att man inte är poet.Hälsningar // Lennart
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information