Ring så spelar vi

JAG LYFTER luren, ringer upp Kommunen och får svaret:

– Helena, vad kan jag hjälpa till med?

– Jag vill tala med fakturaavdelningen, Vatten och Avlopp.

– VA-verket har nytt telefonnummer. Det är 123 och fyra nollor.

– Tack för det och hej!

Jag ringer det nya numret.

– VA-verket. Vi har just nu många som ringer, men vi gör allt för att hjälpa dig. Gäller det snöröjning - tryck 1, avfallskärl, tryck 2, andra ärenden - tryck 3 eller dröj kvar.

Musik. Toppen - det är just musik jag vill höra nu i mitt något frustrerade tillstånd. Låter dessutom illa på en telefonledning med begränsat tonomfång. Jag flyttar över luren till det öra jag hör sämst på.

– Det är just nu många som ringer. Men vi gör allt för att hjälpa dig. Din plats i kön är nummer ... 47 (datorröst). Väntetiden beräknas till... 24 minuter. Musik.

– Ditt ärende är viktigt för oss. För att förbättra vår service kan du medverka genom att efter samtalet besvara några enkla frågor. Det tar bara någon minut. Vill du delta - tryck 1, annars dröj kvar. Musik.

– Det är fortfarande många som… Din plats i kön är nu... 39. Musik, osv. i flera minuter. Men så till sist:

– Va-verket, fakturaavdelningen, Stina. Vad kan jag hjälpa till med? Jaha, ett fakturaärende. Ert kundnummer? Annars kan vi ta det på personnumret. Jasså, ni har flyttat? Ja, jag ser det. Och ni säger att ni betalt VA-avgiften i förskott. Ja, jag ser det, ni ska ha tillbaka pengar ser jag. Det ska vi naturligtvis reglera.

– Då är jag nöjd, tack för beskedet.

TVÅ månader senare. I stort sett samma procedur som ovan och jag väntar. Men så avbryts plötsligt den vid det här laget välkända musiken och i luren hörs:

– VA-verket, fakturaavdelningen, Stina. Vad kan jag hjälpa till med?

Jag beskriver åter mitt ärende - hon erinrar sig detta. Jag frågar varför VA-verket ännu inte reglerat sin skuld till mig. Får svaret att det har varit omläggning av datorsystemet och därmed en massa strul. Vidare har personalen varit på utbildning för bättre kundservice och så är man underbemannade. Sedan har det varit svininfluensa och kräksjuka och mammaledigt. Och så har det ju varit jul och nu snart är det sportlov.

– Ja, och snart börjar ju vinter-OS med allt vad det innebär, sena nätter med kompledigt dagen efter osv...säger jag lite på skämt. Stina fnissar och i bakgrunden är det någon som slamrar med porslin. Vi har haft tårtkalas, förklarar Stina och tillägger

– men ärendet är på gång, så om någon vecka är vi i botten av ärendehögen.

Det låter förhoppningsfullt, tycker jag och ser fram emot att lägga ärendet till handlingarna.

MEN INGALUNDA. Efter tre månader och ytterligare ett par påstötningar har VA-verket fortfarande inte reglerat skulden. Men ärendehögen uppges ha minskat och mitt ärende "borde komma upp närsomhelst". Jag beslutar mig nu för att inte betala min nya VA-faktura, får påminnelse och ringer upp fakturaavdelningen. "The same procedure as last time" och när jag äntligen kommer fram utspinner sig följande samtal:

– Jo, vår påminnelse är korrekt, säger Stina. Vi har inte fått betalt för senaste fakturan.

– Men nu är det så att jag har bytt dator här hemma och har problem med mitt lokala nätverk därför dröjer det nog ytterligare en tid innan ni kan få betalt. Men ni ligger bra till i ärendehögen på mitt skrivbord.

– ???

– Ja, dessutom är jag underbemannad sitter här ensam med alla fakturor och räkningar, väntar i telefon och lyssnar på musik. Ja, som man säger, jag sitter trångt till, förstår ni. Har bytt stol men det hjälpte inte. Och så har vi ju haft helger. Har även annat att göra. Tänkte åka iväg på sportlov. Tur att jag klarat mig från svininfluensan och kräksjukan. Mammaledighet är jag av naturliga skäl immun mot. Dessutom har jag nyligen "gått i väggen" - fick en stor bula i pannan. Men som sagt - ni ligger bra till.

– Men, ja ... men så kan man väl inte säga. Vad är det ni säger? Ni måste ju betala... vi kan ju inte...

– Jovisst, jag skall betala men det tar någon månad eller så. Som jag sa, ni ligger bra till.

– Jamen, då kanske ärendet går till kronofogden och... nej vi kan inte vänta, det har jag aldrig tidigare...

– Jag har väntat i snart tre månader på att ni ska betala tillbaka vad ni är skyldiga mig och jag har inte tänkt gå till kronofogden för den sakens skull. Vad är skillnaden?

– Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, ska jag säga. Jag vet inte... nej ni får nog tala med min chef. Paus. Ytterligare paus. Därefter hör jag mycket svagt hur hon "briefar" sin chef med avslutningen ..."men han verkar nykter".

CHEFEN BLIR ytterligare informerad och jag tillägger att jag med samtalet bara vill ge VA-verket min syn på ärendet. Han säger sig ha förståelse men kan dessvärre inte gå med på att jag tänker betala fakturan "när som helst". Angiven sista betalningsdag gäller. Men han tillägger att jag nog kan begära anstånd med betalningen men då måste jag skicka in en blankett. Jag förklarar för honom att i så fall måste jag ange ursprungsskälet till min begäran, något som troligen inte skulle förbättra min plats i ärendehögen och kanske inte heller hans på karriärstegen. Men jag skulle uppskatta om han ville se efter så att inte ärendet hade "fallit mellan stolarna."

NÄR JAG nu i dagarna genom "idogt kontorsarbete" kan mota kronofogden i grind genom att betala fakturan, känns det lite bättre. Jag har i alla fall petat lite på det System som jag är med om att avlöna. En "arbetsgivare" bör visa intresse för sin personal och deras arbeten och arbetsförhållanden. Jag håller ingen personligt ansvarig för deras försening, men tror att man ibland måste "höra av sig" så att Systemet förstår att det finns människor bakom lappar och blanketter. Gnäll och skäll drabbar oftast oskyldiga och hjälper inte mot Systemet. Då kanske det är bättre med lite satir. Vi, "allmogen", förväntas uppfylla våra förpliktelser inom utsatt tid medan det offentliga kan tillåtas det mesta. Mest anmärkningsvärt är väl avgiften för Radio och TV. Den höjs ofta retroaktivt vilket innebär att vi köper en tjänst och meddelas några månader senare vad den kostar! Detta saknar motstycke inom affärsvärlden.

Som av en händelse fick jag mina pengar några dagar senare.

© Lennart Björk

---

Lägg till den här länken till Twitter eller Facebook

Textarkiv