Kortprosa

Rädd

radslaHuvudet. Precis över höger öga – fan vad ont det gör. Tänk om det är en tumör?

– Är du rädd?

Vad är det för ord, för fråga, för…

– Nej, varför skulle jag vara det?

– För att jag är det, du gör mig nervös.

Hur kan jag göra någon nervös och rädd? Hur kan någon i huvudtaget känna något för mig?

– Du vet att väggarna är ganska lyhörda här va?

Hans ansiktsuttryck, minst sagt skrämt, rosarött. Var jag oförskämd?

– Okej, eh, är det lugnt om jag bara går och dör lite?

– Du, det gör inget, ni sa ju inget dumt.

– Nej. Fan. Förlåt.

– Det gör inget. Det har varit en konstig kväll.

– Jag vet.

– Jag ska gå nu. Men vi hörs…

– Mm.

Och jag gick hem och visualiserade, återupplevde den där lördagsnatten för fyra dagar sen. Ensam. Det är inte enkelt, inget är.

Men en kropp emot min skrämmer mig. Att byta kyssar. Jag har aldrig varit intim. Aldrig vågat. Ja, jag är rädd. Rädd för ostyrbara makter. Rädd att förlora kontrollen. Ändå, nyfiken.

SMS:

– Sov gott, du är söt.

© Linnea Östlund

Kommentarer   

 
#4 Linnea Östlund 2010-09-01 01:02
Tack för era kommentarer :-) Kul att ni gillade den.
Citera
 
 
#3 Torgil Höckergård 2010-09-01 00:11
Fin text, jag fick läsa den ett par gånger för att förstå den. Det gjorde den intressant :-*
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2010-08-17 02:15
Linnea, tycker om hur du har använt språket i den här texten. Den lyfter känslan i berättelsen på ett mycket bra sätt.
Citera
 
 
#1 Ethel Hedström 2010-08-16 20:30
Fin, speciell berättelse. Undrade vid första genomläsningen (jag läste nog inte ordentligt) vad den handlade om, efter en omläsning förstod jag och tyckte mycket om den.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information