Kortprosa

Prima Ballerina

Ethel Hedström

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad måndag, 08 november 2010 14:00

Skriven av Ethel Hedström

Träffar: 445

– Sträck på dig! Dra dig själv i håret. Du är väl inte född kutryggig!

Det kändes som om rösten slog hennes hjärna i spillror. Kvar av hennes bägge hjärnhalvor fanns bara små trasiga spetsiga skärvor som låg i hög på golvet. Det var så hon kände sig, tom, krossad och omintetgjord. Trots att Lisa fortfarande var kvar hemma, ekade rösten gällt inom henne. Hon låg i sin säng i sitt flickrum med en tapet dekorerad med tryckta rosa rosor och ljust gröna blad. På väggen mitt emot henne satt en bild av Prima Ballerina Assoluta Anneli Alhanko ur uppsättningen En Midsommarnattsdröm från 1990. Tänk att Anneli Alhanko var avbildad på ett frimärke en gång då hon dansade Romeo och Julia tillsammans med Per Arthur Segerström. Vilken karriär. Vilken dröm. Nej, hon måste nog gå upp.

– Lisa! Det är dags nu. Du måste gå upp om du ska hinna. Klockan är sju.

Hon mumlade något till svar. Orkade inte samla kraft att ropa något som hördes ända ut till mamma i köket. Lisa svängde de långa benen över sängkanten. Inte så vackra tyckte hon själv, mer som ben på en kalv, lite knotigt magra. Lisa reste sig upp med en suck, satte på sig sin rosa morgonrock i frotté och gick på nakna fötter ut i badrummet.

– Lisa, du vet väl hur viktigt det är att du kommer i tid till skolan. Egentligen är du för gammal. Du borde kunna sköta det där själv.

– Ja, mamma.

Så skönt det vore med en egen lägenhet, tänkte hon, i alla fall ett eget krypin, kanske som inneboende eller i en studentkorridor, där hon kunde bestämma över sig själv. Men det fanns inte. Pengarna fanns inte. Lisa var fullt medveten om att hon fick ha tålamod tills examen i Balettakademin var klar. Sen, sen skulle hon få egna pengar, få anställning på Operan kanske. Om hon nu klarade alla prov förstås. Hon måste fixa det. Hennes föräldrar hade redan betalat för hennes utbildning.

– Du vet att vi räknar med dig. När du är klar har vi satsat mer än 120 000 kronor på din karriär.

– Ja, mamma, jag vet.

Senare när hon klev på bussen in till stan tänkte hon på mammans och lärarens tuffa ord. De trängdes och blandades runt och bildade en smetig röra i hennes huvud. Hon sprang upp för trappan till skolans huvudbyggnad, in genom den tunga ekdörren. Nu hade hon bråttom. Första lektionen på schemat var baletträning. Lisa gick mot omklädningsrummet. För att nå dit fick hon traska genom den långa korridoren på första våningen, längst bort vika av till vänster och ner för trappan. Salen låg under marknivå, helt utan fönster. Inifrån salen hördes spridda rop. Några var redan igång. Ingen av de andra i klassen sa något, alla bytte tyst och koncentrerat om. Lisa tassade ut i övningssalen iklädd sin rosa träningsdräkt, vita tights med benvärmare i samma färg och rosa balettskor. Hon ställde sig vid barren intill raden av kurskamrater klädda likadant, rätade på ryggen och drog tillbaka axlarna. Det stramade och spände i bröstmusklerna och stack i ländryggen. Hon sköt fram bröstet. Satte upp högra foten på barren, lät kroppen luta, hakan snuddade vid knäet.

– Såja, en aning mindre svagt än du brukar, men inte bra nog. Fortsätt nu så jag får se, Lisa. En bas, en bas. Försök att inte vara så stel.

Lisa reste kroppen i upprätt läge, vände sig ett halvt varv, såg väggspegeln från sidan. Knäna lät hon peka snett utåt, sänkte kroppen sakta. Sträck ryggen, sträck ryggen, repeterade hon tyst för sig själv. Och nu upp. Hon vände sig mot stången, svängde återigen upp foten på barren.

– Rak rygg, Lisa! Stopp, stopp, stopp! Nej, nej, nej! Nu åker dina axlar fram igen. Upp med hakan. Din dubbelhaka intresserar mig inte. Lisa, du är hopplös. Kroppshållningen är lika usel som din Plié. Ut på golvet nu. Jag vill se en snygg Entrechat.

Lisa vände ryggen mot spegeln, tog några korta darrande språng rakt ut i salen. Hoppade upp och korsade benen i en serie. Kände att hon lyckades, hennes fötter var med henne.

– Jaha. Ja, den var väl OK. Men alldeles för långa uthopp. De vet väl vad ordet balett kommer från? Ballo, alltså liten dans. Liten var ordet. Hör du mig? Och nu en Changement de pied. Avant! Kom ihåg, kroppen i balans. Kom ihåg att landa i demi-plié.

Lisa tog sats, tog i allt hon förmådde, hoppade upp och landade med bägge fötterna i femte position demi-plié. Halvsekunden före foten fick kontakt med parkettgolvet visste hon att allt skulle gå fel, men det gick inte att hindra. Högra foten vred sig inåt i nedslaget. Det exploderade i hjärnan. Smärtan sköt rakt igenom henne. Hon stod helt still, kraftlös, stirrade oavvänt ner på den rosa balettskon i siden. Totalt oförmögen att röra sig, fullständigt förstelnad. Det gick inte att lyfta foten.

© Ethel Hedström