Logga in/ut

Blogginlägg

Dikter

Harriet Gullin
Detaljer
Kategori: Dikter
Publicerad onsdag, 25 februari 2009 11:15
Skriven av Harriet Gullin
Träffar: 923

Plågoanden

Hösten, treans år

kom fruktan.

livets färg vände.

svart.


respirera inte längre

mänskligt enkelt

en fisk på land.

du klämde mig

förlamad

till en skuggfigur

utan skugga som

i helvetet brann.

tog min existens

till din egen.

utplånad.


dristade icke yppa

bojan runt tungan.

övergivenheten

förde talan utan röst

krigade utan vapen

år år år.

orkade inte orka

alstrade harakiri

förtrycket lever.

Kommentarer   

 
#6 Harriet Gullin 2009-03-04 10:47
Tack Ursula! :-)
Citera
 
 
#5 Ursula Weichler 2009-03-04 00:08
Starkt igen. De sista tre raderna är vad som tar tag i mig mest. De är som en Haiku för mig.
Citera
 
 
#4 Harriet Gullin 2009-02-28 11:05
Jag förstod från början att februaribarn handlade om sorg.
Det är som du säger om sanningen i texten. När sanningen är närvarande har själen talat :-)
Citera
 
 
#3 Sara Forslund 2009-02-27 12:47
Jag tror det är just därför texten berör för att det finns en angelägenhet i den, en sanning. Tack för att du delade detta med oss på skrivarsidan. Kram Linnea P.s Texten Februaribarn som du gillade handlar om min pappa som gick bort i cancer. D.s
Citera
 
 
#2 Harriet Gullin 2009-02-27 11:16
Tack för din tanke Linnea. Innehållet i dikten är självupplevt då jag var utsatt under flera år i skolan. Så i detta fall är det jag som är min text ;-)
Citera
 
 
#1 Sara Forslund 2009-02-26 11:37
stark text...eftertän ksam och djup
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information