Kortprosa

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad fredag, 12 juni 2009 08:00

Skriven av Jarl Jönsson

Träffar: 1249

Paret

Tystnad råder mellan det gamla paret, det är som om de sagt allt som behöver sägas. Skulle någon säga något så betraktades det bara som en helt onödig upprepning. Huset de bor i är inget annat än en gammal sliten torpstuga. En gång odlade de tegarna runt huset, men sedan de pensionerats lät de dem bara växa igen och detta utan att diskutera saken. Det var som om detta var helt naturligt för dem för nu fick de i alla fall sitt lilla behov tillfredställt.

Stugan ligger långt från allfarvägarna och dit går egentligen bara en stig som man med möda kan trafikera med traktor. Sista kon skickades till slakt i samband men pensioneringen och så här i efterhand anser åtminstone hon att det var dumt för visst kunde de få ihop föda till en ko. Långt tillbaka använde de oxar som dragdjur. Sävliga dragare men som helt passade paret för det där med brådska var ett helt okänt begrepp för dem. Senare hade de dock skaffat sig en häst som dog för några år sedan i en ålder av tjugofyra år.

Den dagliga rutinen är enahanda där var och en har sina strikt inrutade uppgifter. Kommunikationen dem emellan, i den mån att den behövs, består av en knappt märkbar nick och i undantagsfall att någon av dem pekar. Den behövs inte eftersom allt går i sin gilla gång och att det ytterst sällan sker något överraskande. Inte ens den vanligen återkommande höststormen gör att det sker en förändring.

De båda anser sig ha det bra där de går i sin tystnad och inget trafik eller annat mänskligt buller når fram till dem utan här är det naturen själv som orkestrerar; fåglar, vindens sus, vågskvalp från den lilla sjön. De bådas hörsel är opåverkat av allt mänskligt oljud och hör minsta lilla pip från mössen som bor i grunden.

Den dagliga rutinen bryts av att var fjortonde dag går till handelsboden som ligger fyra kilometer bort. Han före med en gammal ryggsäck på ryggen, en som de hittade i skogen för många år sedan; hon efter med en flätad kont av näver. Ett vackert arbete som han förärade henne med för många år sedan. Kan hända att han pekar på något som han upptäcker utmed stigen, kan vara en älg som iakttar dem. Någon gång har de sett en lo och det är klart att det tillhör en av de större händelserna. De rör sig vigt trots sin ålder, med en sviktande gång helt naturlig för skogens folk.

Väl komna till affären är det hon som handlar medan han intar en stol som alltid står vid sidan av ingången. Det händer att någon försöker prata väder och vind med honom men han blir alltid svaret skyldig. När hon handlat färdigt packar de sin ränsel och kont varefter de går vidare till det lilla postkontoret som är inrymt i ortens bensinstation där de hämtar sin post som kan vara både en och två veckor gammal. Eventuella räkningar betalas och så är det dags för återfärd. Nu går hon före och han efter på stigen. Väl passerat hälften kommer ett par uppförs backar som kan suga musten av de flesta och då tar han hennes kont också tills de är uppe.

För ett år sedan blev de trakasserade av ett par mopedynglingar som åkte runt deras stuga, skrek och gormade. Ut i potatisfältet och över rabatter och ställde till en hel del skada. Dagen därpå drog han fram ett par stockar över stigen som hindrade vidare framfart. Nu hjälpte dock inte detta utan de hittade en omväg och kunde ta sig fram och förvärra den redan gjorda skadan.

På morgonen vandrade han till den närmaste grannen för att låna en telefon och ringde polisen. Det var nu inte så mycket till svar som han fick utan de bad honom återkomma i händelse att ynglingarna skulle komma tillbaka. Hur han nu skulle kunna komma igen då de saknade telefon visste han nu inte.

När de efter några dagar fick besök fick ytterligare ett besök av mopedynglingarna fattade han humör, något som inte hänt på så lång tid som någon kan minnas, men den dagen hände det. Han tog sin dubbelpipiga hagelbössa och gick ut skött två skott i lyften och då blev det fart på mopederna och de försvann.

Då kom två poliser flåsande fram till stugan och anklagade honom för att ha skjutit efter pojkarna och att det skulle vara en hårsmån från att inte ha klarat sig. Han menade att det var rent struntprat för det han gjort var att skjuta upp i luften i riktning från dem för så brukar han göra när stora löss biter honom; det har också hänt när närgångna älgar betar där de inte ska vara.

De undrade säkert båda två vad som skulle kunna bli av detta. Poliserna trodde säkert att det skulle bli ytterligare förhör och eventuellt rättegång. På hans fråga om rättegången skulle vara mot honom och inte de ofredande ynglingarna fick han bara svaret ja, mot vem annars.

Trots att den pojkens föräldrar försökte att driva på målet lades det ner och det var säkert bäst så. Det gamla paret hade i alla fall vunnit kampen i byn. Första gången de kom in i lanthandeln efter händelsen uppstod en spontan applåd och handlaren räckte över en stor chokladkartong till dem och den skulle vara från större delen av byns innevånare.

Länge har de klarat sig med radion i högsätet men så en dag kom de överens om att köpa en TV. Beslutet kom egentligen helt utan diskussion för de är alltid ense så varför inte så i denna gång. Tiden var helt enkelt mogen.