Dikter

på sopberget

sopbergen betraktelse högst uppe ifrån högdalstoppen

från sopbergets högsta topp

har man utsikt åt alla håll

ifrån globens sfäriska kropp

till Flemingsberg har man koll



 över Haninges skogar i söder

till Hägerstensåsen i norr

när kvällssolens strålar glöder

och luften är kylig och torr

 

ja, sopberget reser sig över

vår förstads miljonprogram

byggt av sånt vi inte behöver

av skrot och av skräp och slam

 

från frätande bilbatterier

till färgrester, bajs och kiss

vår slösiga tids frosserier

dess konsekvens och premiss

 

en kulle så mjuk och harmonisk

om sommaren lummig och grön

jag är faktiskt inte ironisk

den pryder sin plats i miljön

 

tänk att vårat avfall kan bilda

en kulle som böljar så mjukt

där hararna skuttar vilda

fast dess innanmäte är sjukt

 

från sopbergets högsta nivå

ser man ner på gator och torg

och överst där uppepå

sår placerad en papperskorg

 

Kommentarer   

 
#2 Ann-Sofie Lövqvist 2009-12-08 00:33
Jag gillar också knorren på slutet. Det är svårt att rimma nuförtiden, men du lyckas väldigt bra - det är fyndigt och inte krystat. Dikten är också en fin beskrivning av ett stadslandskap. Man ser staden från kullen, som är lummig och grön, med skuttande harar, men i själva verket är den en produkt av stadens konsumtion.
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2009-12-07 19:43
Fina rim Anders. Jag gillade slutet "och överst där uppepå står
placerad en papperskorg" Det blev en liten lustig knorr på slutet.
Bra skrivet!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information