Dikter

På den långa vägen

Du har aldrig berättat
varför du följde med mig norrut
på den långa vägen från Krakow
där jag lämnade för stunden
mina studier över Anaximander.

Timmarna förändrade landskapet
den stora lastbilen som körde
förbi oss vilade nu
vid utkanten av förstaden.

På natten nådde vi en strand
jag klädde av mig i den gula sanden
och lät min själ förföras av månskenet.

Lång borta kom havet till mötet
jag bad vågorna att frigöra
mig från överflöd
av den ungdom som var
till en börda.
Där förstår jag redan att tiden
är ett hav
ett formlöst landskap
av en ofullbordad bergskedja.

Jag simmade i det djupa vattnet
som om man spikar en hake
med lina i klippan.
Det finns inget bevis att jag
överlevde denna fjällvandring
för att minnet om vägen tillbaka
mot stranden och södern
är borta.

 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information