Vilken sorglig dikt !! Jag tror aldrig man kan bli tillräckligt beredd. Orden man vill säga, känslorna man vill visa, minnena man vill prata om kommer alltid vara fler än man tror och det där "farväl" kommer alltid att kännas olägligt.

Jag tycker tredje strofen var riktigt vacker. Det är en bra liknelse att jämför osagda ord med löv som virvlar ut i vinden.

Dessutom lyckas du bra att avsluta dikten så man slås av den tomma känslan. Det är vanmakt och frustration i början och förvirring och desperation i tredje stycket, för att sedan landa i sorg och tomhet..

Fint skrivet !

Så orättvist kan livet vara ibland, och det förmedlar du precis så enkelt och komplicerat som det är.

/Kari