Kortprosa

Omväxling

Ann-Sofie Lövqvist

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 14 september 2010 17:00

Skriven av Ann-Sofie Lövqvist

Träffar: 417

”Goddag, har ni - ”

”... wienerbröd?”

Han frågade aldrig efter något annat. Varje fredag kom han, alltid klockan två, och köpte alltid två stycken av sorten med vaniljkräm och ringlad vit glasyr och choklad och gick härifrån med dem i en påse. Hur inrutad fick man bli?

”Vi har de här”, sa jag och pekade på en sort med hallonsylt och rosa glasyr.

”Näe”, sa han. ”Jag hade nog tänkt mej nåt annat.”

”Vi har dom här med pistage också.”

Han strök med tummen och pekfingret över stubben på hakan, så att det raspade.

”Du har inte dom där vanliga?”

”Vanliga? Det är väl inget konstigt med hallonsylt eller pistage, heller?”

”Näe.., det förstås”, sa han. ”Jag menade bara dom som är dom vanliga för mej. Dom jag brukar välja. Det är liksom gott med vaniljkrämen och Leona gillar nog inte pistage, heller. Inte när det är sådär grönt.”

”Leona?”

Om han nu skulle hävda att han verkligen åt de där wienerbröden tillsammans med någon annan, kunde han väl åtminstone ha kommit med ett mer trovärdigt namn. Berit eller något liknande. Men Leona? Det kanske var hunden? Eller möjligtvis en katt. Om han inte smällde i sig alltihop själv var jag Farmor Anka! Somliga hade inget liv, så var det bara.

”Ja, hon tycker nog att det är för grönt. Det ser lite giftigt ut, liksom. Hon är lite känslig för sånt.”

”Men mormorshosta går bra!” sa jag.

Han höjde ögonbrynen.

”Mormorshosta?” Sedan skrattade han till.

”Så ska du nog inte kalla det”, sa han. ”Om du vill sälja. En del kan tappa aptiten.”

”Som Leona gör av sånt som är grönt?”

Han höjde ögonbrynen igen, sedan sänkte han dem och ryckte på axlarna.

”Tja, jo, jag antar det. Ungefär så.”

Han körde ner händerna i rockfickorna, böjde sig fram och studerade bakverken bakom glaset.

”Ja du, det ser ju inte ut som om du har några med... ehrm... mormorshosta”, sa han.

”Nä, just precis”, sa jag.

”Då får jag väl gå nån annanstans.”

”Kan du inte välja nåt annat för en gångs skull? Hur svårt kan det va? Var lite flexibel, människa!”

Han tittade förvånat upp.

”Men jag är ju flexibel”, sa han. ”Jag ska ju gå nån annanstans.”

Han nickade artigt och gick mot dörren. Dörrklockan pinglade när han lämnade butiken. Jag gick ut i bageriet och hämtade brickan med vit- och brunstrimmiga wienerbröd med gult i mitten och stoppade in dem på den lediga platsen bredvid dem med pistage. Så hade den här fredagen erbjudit lite omväxling.

© Ann-Sofie Lövqvist