Kåserier

Gunnel M Öquist

Detaljer

Kategori: Kåserier

Publicerad fredag, 30 januari 2009 08:18

Skriven av Gunnel M Öquist

Träffar: 1018

Om paprikan som bedrog oss

Det var en HÄRLIG söndag förmiddag och fru Öquist satt tillsammans med sin styvson R och drack sitt förmiddagskaffe. I köksfönstret stod en kruka som fru Öquist tagit in från växthusets allt mer växtkarga miljö på höstkanten fjol.

I krukan hade en mycket spännande utveckling börjat under hösten. Först blev det en liten oansenlig vit blomma och sen växte det fram en grön liten frukt lik en paprika. OJ, sa frun en paprika, så roligt, men ville emellertid inte skörda den innan den fått tillräcklig spännvidd över den obefintliga midjan.

Tiden gick och den gröna lilla frukten fick en vattentår nu och då men plötsligt slutade den att växa. I februari mars började den skifta färg och fru Öquist tänkte: “Nu är det klippt. Jag har varit för ogin den håller att ruttna”! Men hon var dum och lät den sitta kvar ty SÅ illa var det ännu icke att den MÅSTE tas bort!”

Tiden gick och den så kallade ruttna lilla frukten fick inte den rätta ruttniga färgen. Den blev istället härligt gul och skön och hade växt till sej ganska bra och ett längre tag dinglat frestande med sin allt läckare gula frukt .

Den här söndagen skulle det kännas bra med en liten kant paprika på smörgåsen till kaffet tänkte fru Öquist där hon satt grubblande över en dels jävlighet och tillvarons otillräckligheter som alla utom politikerna känner till i dagens Sverige ty kassan sinade litet. En liten kant paprika på smörgåsen kanske skulle pigga upp?!

Andaktsfullt sträckte hon ut handen över bordet och tog tag i den lilla tingesten och knep av den. För att vara trevlig skar hon sedan en procentuellt sett ganska stor bit av den lilla gula frukten och gav åt sin vuxne styvson. Han tog alltihop i munnen på en gång och skrek: “För faaan jävlar i helvete vad är det här”.

“Paprika” svarade fru Öquist aningslöst.” Det är fan inte paprika” skrek styvsonen. “Det kan det aldrig vara heller!” och spottade och fräste inte minst åt sin styvmor medan han for runt omkring som en orolig ande på köksgolvet och viftade med händerna. ”Det är så starkt så man reser ragg” skrek styvsonen. ”Smaka själv får du känna”.

Sagt och gjort. Fru Öquist tänkte att om den inte smakade som paprika så måste det bero på att den är inomhusodlad och inte hastigt uppdriven med diverse gödningsmedel och vatten. Detta är paprika när den är som vackrast, en riktig vårprimör!

Hon tog en tugga och tuggade en gång. Asch det var väl inte så farligt. Två tuggor tre. Då gick det upp för henne att detta mysterium i alla fall kändes för tunga, gom och läppar började. svida som eld.. “Förfärligt, rent förfärligt".

Värre och värre blev det och styvsonen och hon spottade och fräste nu ikapp och grunnade över sin erfarenhet.

Frun tänkte på något som hon inte tänkt på så noga när hon tog frukten av plantan för att hon trodde att det var en paprika. Det fanns tendenser till att frukten var på väg att torka. Hon förstod då att naturen bedragit henne djupt och att det som hon gett en sån hyllning under vinterns långa månader av väntan i själva verket måste ha varit Cayennepeppar eller Chili.

Hon och styvsonen försökte att dämpa svedan med vispgrädde, det blev ju lite bättre i alla fall en LITEN stund. Ja, en liten LITEN stund.

Medan dessa två stod och pokulerade sej och förundrade sej över den ettriga lilla sorten till helvete dök husets modige herre upp. Han undrade över de bådas beteende och fick veta att den paprika som han sett så länge i köksfönstret inte verkade vara paprika. “JOHO”, sa han, “det är det visst det”. Han visade en flaska med en verkligt stark Saudiarabisk krydda och sa att starkare än DEN fanns det inget som var. Det var GREJER det! Storsint och liksom med stora maner inmundigade han en stor bit av den resterande grönsaken under lättsamt övermod bara för att några ögonblick senare svärjande skrika och hovera och vråla: ”Va faan är detta?!”