Krönikor

OM ETIK OCH POLITIK

Hans-Evert Renérius

Detaljer

Kategori: Krönikor

Publicerad onsdag, 10 augusti 2011 10:00

Skriven av Hans-Evert Renérius

Träffar: 278

HJÄRNANS ETISKA CENTRUM OCH POLITIKERS AVARTER

Finns det någon etik hos den politiskt förtroendevalde?

Det borde naturligtvis finnas det, men i praktiken kan teorin förfalla till oigenkännlighet. Så är det för många.

Man kan ha stått upp för en etik och moral, som i det abstrakta handlings- utrymmet framstår som rimlig, men som i nästa steg dvs. i verkligheten, framstår som onaturlig och obegriplig.

Låt mig klargöra begreppen på ett fattbart sätt.

Ordet etik står för det teoretiska samvetet, som ryms i hjärnan. Den i hjärnforskningen bevandrade kan klart inhämta att ett etiskt avgränsat område för denna aktivitet sitter i frontalloben. Frontalloben, den främre delen av hjärnan, belägen under pannvecken, är ett mycket känsligt område. Det är också ett av hjärnas elastiska områden dvs. ett område som stabiliseras först i och med puberteten, till skillnad från andra områden i hjärnan som redan vid födelsen förblir helt intakta.

Därför är det mycket lämpligt att den kyrkliga konfirmandtiden ligger där den ligger dvs. i 14-15 års åldern. Då finns en klar möjlighet att forma och formulera goda etiska regler som sedan ligger till grund för ett medvetet handlande i livet.

Men visst kan detta område skadas på olika sätt. Jag har ofta undrat hur ”hårdhudade” en nickande fotbollsspelare måste vara för att undvika inre hjärnskador?

En centerback måste nicka en hårdpumpad boll som dimper ner pannan, en anfallsspelare måste ”stätta till” huvudet efter en slagen hörnspark.

Denna gradvisa nedslitning av inre hjärnceller måste, vad jag förstår, ge upphov till skador. För att nu inte tala om boxning, där det numera tycks vara tillåtet för en kvinna att gå nio roder här i Sverige bara för att nå en VM-titel.

Hur självdestruktiv får man vara? Eller egotrippad? Eller varför inte dumdristig!