Dikter

Om att blunda

och det var strax innan hon föddes. då vi ännu inte visste. och det var precis innan smultronläppar brann och skog föll ifrån himlen. vi sa aldrig att det var vackert.

sedan kom hösten. tågen dundrade förbi och du lämnade oss. det fanns inga pengar till mat. om nätterna tog jag ett djur. dess ångestfyllda skri gjorde allt lättare. hon sov svettig. ett varje natt. sen kom vintern och jag bar henne i filten, stoppade om henne hårt. låste dörren och gick under stjärnorna genom skogen. lade mig tätt emot rälsen med henne. snöflingor dansade runtom. allt var stilla. hon sov i sin dröm. jag blundade. världarna dunkade, tog plats.

 

© Nina Ahlzén

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information