Dikter

Olyckan

tidenBilen snurrar ... snabbt

men hela jag är stillhet.

Jag sitter fast

mitt emellan två sekunder

utanför tiden, där endast evigheten är.

Varken faran eller rädslan når mig

i mitt mellanrum i tiden

för jag finns inte, står utanför.


Evigheten mellan två sekunder

skyddar mig, bedövar mig

tills världen slutat snurra.

 

© Anna Peters

Kommentarer   

 
#1 Ethel Hedström 2010-11-29 16:36
Förstår känslan, har upplevt något liknande när jag fick sladd på bilen en vinter. Precis så somi ditt poem känns det, som om man fastnat i tiden.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information