Dikter

Ohörbart

Den höga oktaven

varje tangentanslag till vågrörelse
ett läppglans
med skrattet i champagnen
som ett helt annat rum
kring handen

i kanten till oförståndet
att dras genom förmaket, som en
strömfåra följer anletsdraget
i omloppet av

moln och tidvatten hals
och handleder

det finns i betraktandet
ligger som i ett kärl av kropp och tanke
i rymd, och känslan av det.

© Hans Olof Boström



Kommentarer   

 
#7 Katarina Forsberg 2009-06-05 22:34
Precis så känner jag; jag lärde mej spela piano av min mormor. Men för blyg för att spela för andra. Men när jag numera spelar ensam och för mej själv; är det som meditation för själen; berusande, flytande, (ser knappt tangenterna) njutbart (för mej). Härlig text:-)
Citera
 
 
#6 Hans-Olof Boström 2009-06-05 19:41
Tack Harriet , för fina ord .
Citera
 
 
#5 Harriet Gullin 2009-06-05 12:38
Sann poesi från en riktig poet:D:D Det klingar i mina falsetter.:D
Citera
 
 
#4 Hans-Olof Boström 2009-06-04 23:17
Tack , Ursula ,Paula och Anette
vad ni är snälla , många kramar ..och tack
Citera
 
 
#3 Anette Rosenberg 2009-06-04 22:30
Smäktande ord!
Citera
 
 
#2 Paula Eriksson 2009-06-04 21:21
Ser blodet svalla i harmoni med ljuvlig musik;-)
Citera
 
 
#1 Ursula Weichler 2009-06-04 21:04
Oh... jag ser hur pianisten först blir ett med musiken, sedan musiken blir ett med naturen och allt sjunger inre toner. Ordkonst!:-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information