Kortprosa
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad tisdag, 20 oktober 2009 09:00
- Skriven av Anette Rosenberg
- Träffar: 964
Oförglömliga ögonblick! (del 2 av 2)
Josefin hade plockat undan så mycket som möjligt i huset som kunde vara farligt för en liten valp med sylvassa tänder, men det fanns gott om saker ändå att sätta tänderna i. Mattorna var ju perfekta att dra i när valptänderna kliade. Skor och tofflor var också intressanta att tugga på och dem kunde Frida bära med sig runt i huset och gömma på många bra ställen där matte och husse knappt kunde hitta dem. Frida var full av upptåg och Josefin hade fullt upp med att stimulera henne och lära henne olika saker. En lek som Frida tyckte var väldigt rolig var skattjakten. Josefin gömde små hundgodisbitar runt om i hela huset som Frida fick leta efter. Hon nosade sig noga fram och lyckades alltid hitta rätt på alla godisbitar. Frida var nyfiken och intresserad av att jobba och hon lärde sig otroligt fort när Josefin introducerade något nytt.
Kombinationen med att arbeta hemma och samtidigt ha en liten valp runt fötterna fungerade väldigt bra. Det innebar visserligen att Josefin ibland behövde jobba senare på kvällen, efter det att Anton kommit hem, men då tog han hand om Frida. Anton var lika glad åt Frida som Josefin var och han tyckte det var väldigt avkopplande att leka och kela med henne efter en lång dag på jobbet.
Frida växte fort och det var dags för ett besök hos veterinären. Josefin bestämde att de skulle ta bussen dit, det skulle ge Frida bra social träning. Väl framme fick de sitta en stund i väntrummet. Det var många andra mattar och hussar där som också satt och väntade på sin tur. Några av djuren var sjuka, men en del skulle precis som Frida bara gå dit på en kontroll och få vaccinationsspruta. Frida hade lite svårt att sitta still i väntrummet och ville gärna gå fram till de andra hundarna och hälsa. Hon gnällde och pep men lugnade sig efter en stund när Josefin tog upp henne i famnen.
När det var dags att gå in till veterinären lekte livet igen och Frida glömde bort alla andra hundar. Hon reagerade lite på vaccinationen med att gny till, men strax efter hälsade hon gladeligen på veterinären igen och viftade på svansen. Veterinären rekommenderade Josefin att avmaska Frida och på vägen hem gick Josefin in på apoteket och köpte en ask med Axilurtabletter. Hon tog några huvudvärkstabletter också när hon ändå var där, hon kom ihåg att de tagit slut förra veckan.
Samma kväll måste Josefin jobba lite extra länge eftersom hon varit hos veterinären och inte alls hunnit med så mycket jobb som hon borde ha gjort. Men det var inget bekymmer, Anton kom hem som vanligt och tog över passningen av Frida. Josefin hörde hur de lekte ute i köket, en annan av Fridas favoritlekar, kamp. Anton höll i en kampleksak och Frida fick dra i andra änden. Hon blev ivrig och morrade men hade lärt sig att släppa taget när Anton sa, loss.
Efter det hörde Josefin att Anton tog fram kopplet och dörren slog igen. Josefin jobbade på och hörde också efter en stund att de kom tillbaka igen.
– Älskling, sa Anton, jag tar mig ett varmt bad. Jag känner mig tung i huvudet och mår inte riktigt bra.
– Stackars min älskling, svarade Josefin. Jag köpte huvudvärkstabletter idag när jag var på apoteket, de ligger i skåpet. Ska jag hämta åt dig?
– Nej, så allvaligt är det inte, sa Anton. Det fixar jag själv. Jobba på så du blir färdig snart . Du hinner kanske komma och mysa en stund i soffan sen innan vi går och lägger oss. Jag har längtat efter dig.
Anton kysste Josefin på pannan.
– Okej, svarade Josefin, jag ska skynda mig på.
Efter en stund ropade Anton från köket.
– Josefin, är Axilur farligt?
– Va, svarade Josefin?
Anton kände sig knäsvag och en yrselvåg sköljde över honom.
– Är Axilur farligt, ropade Anton, jag har just tagit en! Vad är Axilur för något?
Josefin hörde att Anton hade panik i rösten nu.
Hon lämnade jobbet vid datorn och rusade ut i köket. Josefin kunde inte låta bli att skratta, trots att det var en ganska dråplig situation och Anton var helt uppskärrad. Hon såg Anton stå i köket med en ask Axilur i handen. Han såg lite blek ut och försökte febrilt hitta någon sorts innehållsförteckning som talade om ifall det kunde vara farligt.
– Min lilla älskling, sa Josefin och tog honom i famnen. Nej, jag tror inte att det är någon fara med dig. Axilur är ett avmaskningsmedel som jag köpte till Frida på apoteket idag. Det glömde jag att berätta för dig när du kom hem. Vi var hos veterinären idag och Frida fick sin vaccination och de rekommenderade att vi skulle avmaska henne. Förlåt mig älskling att jag inte kan hålla mig för skratt men nu är både du och Frida avmaskade.
Nu kunde inte heller Anton hålla tillbaka skrattet längre. Tillsammans föll de ihop på golvet och de skrattade så de kiknade.
– Lova mig att inte berätta det här för någon, kved Anton, mellan skrattsalvorna.
– Jo, det här blir nog en bra historia att berätta för barnbarnen så småningom, viskade Josefin.
– Är det sant, ska vi ha barn? Antons röst började darra.
Josefin log och nickade och hon kunde se hur tårarna trängde upp i Antons ögon.
Josefin gick inte tillbaka till datorn mer den kvällen. Istället kröp de ner i sängen och efter en stund somnade de tätt intill varandra.
Frida som sovit över den dramatiska händelsen vaknade till lite senare under natten. Hon hade blivit stora damen nu, hela fem månader gammal och behövde inte väcka matte eller husse längre. Hon hade blivit rumsren. Nu tassade hon fram till sängen och kavade upp över kanten. Sedan lade hon sig till rätta nere vid fotänden och somnade om, utan att matte eller husse märkte någonting.
© Anette Rosenberg
Kommentarer
Tycker verkligen om din fina berättelse, den har en så härlig verklighetskäns la, och där är så mycket man kan känna igen sig i.
Man blir bara så glad av din berättelse (både del 1 och 2). :-)[removed]voi d(0);
I efterhand, med friska ögon, kan jag förstå din reaktion när det gäller hur Josefin berättade för Anton att de skulle ha barn. Där borde jag ha lagt in hennes tankar i texten så läsaren varit lite förbredd.
Jag blir väldigt glad för dina kommentarer, tusen tack!
RSS-flöde för kommentarer på denna post