Dikter

Odjuret

Något inuti vill ut

har länge rafsat klorna från insidan

ett bestialiskt odjur som laddat känslor från förr

vuxit och krupit upp till halsen

där ligger det, lurande med vässade tänder

beredd

min ventil har lagt av, slutat pysa ut små duster

av odjurets okontroll.

kanske är det min lilla människa som gett upp där inne

som inte vill vara en tyst formlig playdoh längre

kan inte hålla henne fången

har blivit mig övermäktigt starkare än jag

vet inte om det blir bra eller dåligt när besten kommer ut

känner att det blir dårhusaktigt fel

har tappat kontrollen

kompassen snurrar runt runt runt runt runt.

mitt uttryck klingat av, stannat i tiden

färgen stelnat i konstig form på paletten.

stormen är nära

undrar när fördämningen brister?


© Harriet Gullin

 

Kommentarer   

 
#6 Harriet Gullin 2009-05-18 16:10
Tack Ann för din föreläsning!:-)
Citera
 
 
#5 Ann Bolinder 2009-05-18 02:30
Bra text ! Jag tror på att släppa ut odjuret! Tillsammans med någon man litar på. Tror att man SER det först då och får kontroll över det. Och kan använda det när man behöver det, att bara anpassa sig och vara snäll hela livet gör att odjuret växer. Tror jag. Man är inte elak om man är rak och det har man rätt att vara, dessutom får man respekt om man vågar. Det är när man inte vågar ta upp vad som sårat en som man, som dålig ersättning, kan bli elak. Det pyser över. Slut på föreläsningen. Ett varmt lycka till!
Citera
 
 
#4 Harriet Gullin 2009-05-16 12:34
Tack Ursula, Anette och Alicja. Det är ju detta jag förstått att jag snart måste släppa ut den. Men jag är så rädd för hur jag blir. Jag är rädd för att jag kan bli elak mot taktlösa människor pga de som gjort mig illa för längesen det är det sista jag vill. Men det känns som nödvändigt att säga ifrån, men det kommer antagligen bli på ett så brutalt sätt så folk kommer att rygga och inte känna igen mig!. Jag har alltid känt mig som ett "falskt" jag :cry:
Citera
 
 
#3 Alicja Lappalainen 2009-05-16 05:22
Harriet!Det är en bra text, som en bikt. Jag blir nästan rädd.
Kram
Alicja
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2009-05-16 02:29
Harriet, det är svårt att tämja odjuret inuti, och vågar man släppa den lös utan skötare. Ja, känslor är så svåra att hantera precis som odjuret du beskriver så bra.
Citera
 
 
#1 Ursula Weichler 2009-05-15 14:28
Stark text och den känns! Ja, besten i oss är absolut en plåga...
tills vi släpper ut den, bejakar den och smälter samman. Gamla shamaner talar om krafdjur. Sen kommer jag också att tänka på avståndet mellan det yttre och det inre livet, att det ska vara helt och läkt. Underbar text som berättar och väcker tankar.:-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information