Dikter

Ode till våren

Hur skall man leva våren

vid höstens sköna död

man njuter gråtande.

Där är jag själv

men våren

hur skall jag leva den

så ren och ny

i plågsam födslostund.

 

Jag vill bli ett med den

sänka mig ner i sippors vita hav

svinga mig upp i vipans bågeflykt

och sjunga med i trastens aftonsång

med hjärtats hela ödmukhet

vid undret.

 

Jag ville införliva den

och låta våren nära mig

i vinterns kalla dvala

till överlevnad

för den bottenfrusna

i evig väntan

på en ny förlossning.

 

Kommentarer   

 
#2 Anette Rosenberg 2009-04-20 20:51
Ja våren är verkligen en efterlängtad tid. Bra skildrat!
Citera
 
 
#1 Harriet Gullin 2009-04-20 15:47
Våren är alltid något som facinerar. Den innehåller en nyvaken energi som fyller hela kroppen med sav. Härligt skrivet.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information