Noveller

Nyckeln

Kjell Erikson

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad onsdag, 02 april 2008 16:00

Skriven av Kjell Erikson

Träffar: 1434

Nyckeln

Tomas kände sig ensam en kväll och cyklade ner till byn för att se om det fanns några kompisar ute. Det var folktomt nere i byn och han cyklade runt för sig själv på måfå. Han cyklade till idrottsplatsen men ingen var där heller.

Bredvid IP låg samlingslokalen, Folkets Hus där man brukade visa film en gång i veckan. Lokalen hyrdes ofta för större fester. Ibland arrangerade den lokala idrottsföreningen dans med orkester i Folkets Hus. Enligt brandskyddsmyndigheterna fick det vistas maximum 400 personer i lokalen samtidigt. Man brukade tumma på den bestämmelsen och ta in fler för att tjäna pengar till idrottsföreningen. När man sålt fyra hundra numrerade biljetter tog man fram en ny biljettrulle och fortsatte sälja biljetter. Ingen visste säkert hur många det varit som mest på dans men det talades om att det varit 700-800 personer som mest och det var ofta bortemot 500-600 om det var en populär orkester som spelade. Då var det trångt. På somrarna dansade man på en utomhusdansbana som låg invid idrottsplatsen. Då användes utrymmen i Folkets Hus som serveringslokal. Tomas var 12 år och hade ännu inte börjat gå på dans.

Tomas cyklade runt byggnaden utan något speciellt mål, lite planlöst som pojkar i den åldern kan få för sig att göra. Han stannade till utanför huvudentrén vid ena kortändan av byggnaden, ställde ifrån sig cykeln och kände på dörren, den var låst. Han visste att det direkt innanför dörren fanns en biljettlucka som användes för att sälja biljetter. Därefter kom man in i en stor vestibul där man kunde hänga av sig kläder till vänster och till höger fanns två dörrar som ledde till dam- och herrtoaletterna. Gick man rakt fram kom man till två dubbeldörrar som ledde in i den stora lokalen. Utefter byggnadens långsida fanns en rad fönster med fördragna gardiner. Vid byggnadens andra kortände fanns två ingångar. Den ena ledde direkt in till den stora scenen och den andra var ingång till en liten kanslilokal som användes av den lokala idrottsföreningen och ett par andra mindre lokala föreningar. Båda dörrarna var låsta. På baksidan av byggnaden fanns en parkering som var avsedd för personal, funktionärer och musiker. Parkeringen var för tillfället helt tom. Tomas gick vidare runt byggnadens hörn och upptäckte en dörr som han inte hade sett tidigare mitt på byggnadens långsida. Han gick fram och kände på dörren, den var öppen. Någon hade glömt att låsa!

Han öppnade dörren försiktigt och tittade in. Dörren fungerade som nödutgång och användes sällan. Han såg rätt in i den stora samlingslokalen. Alldeles stilla och tyst lyssnade han efter om någon fanns i byggnaden, men inte ett ljud hördes. Försiktigt steg han in och stängde sakta dörren efter sig. En nyckel satt i på insidan. Som en ren reflex tog han nyckeln och stoppade den i fickan. Han gick försiktigt längs väggen. En golvbräda knarrade ljudligt och han hoppade till. Hjärtat slog dubbelslag. Han stannade och lyssnade. Det knäppte till i byggnadens trästomme. I övrigt hördes inte ett ljud. Tomas kände en stark upphetsning men vågade inte stanna länge i byggnaden utifall någon skulle komma. Han smög försiktigt ut igen och stängde dörren. Han låste dörren utifrån med nyckeln och stoppade den i fickan. Försiktigt gick han runt byggnaden tillbaka till sin cykel. Han såg sig om för att kontrollera om någon hade sett honom. Men han kunde inte se en människa.

Den stora byggnaden med alla sina spännande utrymmen stod där som en frestande borg. Han kunde inte hejda sin nyfikenhet och upptäckarlust och smög in i Folket Hus flera gånger de närmaste veckorna. Han utforskade alla skrymslen och vrår i den stora byggnaden. Vissa rum var låsta och han kunde inte komma in i dem. Andra rum som var låsta gick det att ta sig in i från utrymmet under scengolvet där man förvarade de stolsrader som användes vid biografföreställningar. När stolsraderna var inskjutna under scenen var det trångt och svårt att ta sig fram. Men Tomas kunde åla sig fram till den bakre delen av utrymmet under scengolvet. Där fanns luckor som ledde in i två loger som användes av musiker, skådespelare och artister som uppträdde.

En eftermiddag när Tomas befann sig i lokalen hörde han hur dörren vid huvudentrén öppnades. Det fanns inte en chans för honom att hinna bort till sidodörren för att smita ut. De som öppnat dörren gick snabbt in i den stora lokalen och Tomas fick i hast gömma sig bakom ett mörkläggningsdraperi vid fönstret närmast scenen. Det var den lokala sångkören som kommit för att öva. De brukade använda Folkets Hus scen för sina sångövningar. Men Tomas hade inte en aning om vilka övningstider de hade. Kören gick upp på scenen och intog sina platser. Dirigenten var en man som tjänstgjorde som kantor i kyrkan och musiklärare i skolan. Han tog fram ett nothäfte som han placerade på ett notställ. Därefter började körövningen.

Tomas blev trött av att stå på helspänn helt tyst bakom draperiet. Han tittade försiktigt fram bakom draperiet och såg att kören stod vänd framåt men snett bort från honom. Han sjönk försiktigt ner på golvet och ålade sig fram till scenen. I skydd av scenridån kunde han ta sig upp på scenen och bakom de olika scendraperierna. Han rörde sig oändligt långsamt för att så ljudlöst som möjligt komma bakom scenen. När han befann sig mellan främre och bakre draperierna var han helt synlig för den bakre raden av körsångare. Men de var vända framåt och sjöng för full hals så de varken hörde eller såg honom. Av dem som stod i främre raden kunde han bara se lite av ryggarna och kantorn var skymd av draperiet.