Kåserier

NU STICKER VI

Lennart Björk

Detaljer

Kategori: Kåserier

Publicerad fredag, 01 april 2011 08:00

Skriven av Lennart Björk

Träffar: 364

I VÅR strävan att städse hålla SkrivarSidans läsekrets allsidigt informerad i aktuella frågor, kastar vi oss friskt in i debatten om doping av idrottsmän och dito kvinnor. En debatt som fått förnyat liv sedan en namnkunnig brottare inte längre kunde hålla sig på mattan utan nu "kommer ut" i en omdiskuterad bok. Doping innebär som bekant att man tillför kroppen - människa eller djur - ett främmande ämne som under vissa betingelser sägs kunna vara starkt aktivitetshöjande med åtföljande höjd prestationsförmåga för kroppen.  Doping av djur t.ex. hästar, är en gammal företeelse som kunde ge forna tiders hästhandlare stora förtjänster. Alla har vi väl hört talas om "Arsenik och gamla hästar".

MEN NU gällde det doping av idrottsmän. Eftersom det inom vetenskapen som vanligt råder delade meningar om dopingens effekter, har vi försökt att i någon mån skingra dessa oklarheter. Vi har kontaktat kinesiska forskare som ju alltid ligger en dag före oss västerlänningar, för att få deras syn på det hela. Professor Do Ping vid Fu Skis University of Hormonologi i Peking har tillsammans med sin likaledes framstående kollega Dr Lur-en-Drei sneglat på en fullt legal hormonbehandling av idrottare. Forskarna har efter många års idogt arbete lyckats isolera ett beta-ämne som finns i kängurublod. Tester som gjorts på höjdhoppare har visat hoppfulla resultat och behandlingen är helt godkänd eftersom det rör sig om ett ej dopningsklassat naturmedel.

TYVÄRR, och det är professor Do Ping angelägen att framhålla, finns det praktiska problem kvar att lösa. Till skillnad från kängurun kan den mänskliga kroppen inte ackumulera detta injicerade beta-hormon, varför effekten blir omedelbar och mycket kortvarig. Injektionen måste därför ges bråkdelen av en sekund innan hopparen gör avstamp. Men resultatet blir stället häpnadsväckande. Det råder - fortsätter våra kinesiske sagesmän - ett klart samband mellan injektionsnålens längd och höjden på hoppet. Ju längre nål desto högre hopp. Man har t.o.m. kunnat hoppa över hormonet och - som det heter på fackspråk - kört med tom spruta och trots detta fått häpnadsväckande resultat. En långsökt form av placeboeffekt. Man arbetar därför vidare med hypotesen att det är likgiltigt vilket hormon man använder, det är nålsticket i sig självt som är aktivitetshöjande. Det definitiva beviset för hypotesens riktighet fick man när man injicerade beta-ämnet från en sengångare och fick samma positiva effekt. Naturligtvis kan metoden användas även på trestegshoppare och med samma goda resultat. Här räcker det dock inte med en injektion utan man måste ge tre sprutor med tre stegs mellanrum, således i ganska snabb följd.

FRÅN arrangörshåll har man hävdat att metoden, även om den är fullt legal, skulle leda till praktiska problem. Man har bl.a. anfört att man kanske inte skulle hinna med att ge alla deltagare erforderliga injektioner. Troligen är dessa farhågor obefogade enär de flesta elitidrottare är ganska snarstuckna.