100 ord

November strålar

stralarHon tog långa klivet ut på gatan, öppnade munnen och andades dimma. Drog in den skumma atmosfären. Du ljudlösa värld. Du fuktmättade, mörka, kompakta. Varför har någon slängt mynt på gatan? funderade hon. Nej, det ju pyttesmå vattenpussar. Regnvatten som samlats i små hålor i asfalten.

Hon fick med ens lust att sätta sig på knä och ta en slurk. Stilla sin längtan. Hennes ögon fångades. Ett sprött vitt ljussken strödde ut sig i formation uppåt himlen. Ett finmaskigt nät av spröda lampor bildade formen av ett julträd som nådde ända in i himlen.

Redan nu? tänkte hon, i november.

© Ethel Hedström

Kommentarer   

 
#2 Ethel Hedström 2011-11-24 09:31
Oj, tack Yvonne, vilken snygg kommentar, som ett poem i sig :lol: !
Citera
 
 
#1 Yvonne Andersson 2011-11-23 23:39
fint har du fångat både novembers bredspacklade nyansrikedom och förtätade morgonstämning med oväntade ord och nemetaforer samt lustens glädje då man vågar hänge sig. Utmärkt slut! Bra!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information