Dikter

Neologierna

Metaforformade ord

som slickar mig under mina trötta fötter,

urlakar mig min beskrivningsförmåga,

min lust min list min lastbara fullhetstörstande oförmåga

att finna de rätt orden.


Det finns inte några neologier

i dessa raders karga törst.

Inga metaforer,

inga meteoriter som spränger gränser.


Den genomskinligt blå himlen känns så tunn,

jag faller ur min regnskugga,

rispar min kinds sandpappersslipade solrost.


Det genomskinliga, makulerade taket i min trädgårds näste

släpper in kvällskrispet,

lika sliskigt som en fabrikstillverkad chokladkaka

när jag önskade mig en handgjord pralin.


Vad hjälper det en sån här stämningsfull kväll

då satänghimlens stjärnor lyser med sin frånvaro.

Full av klyschor,

fylld av metaforbristande gränser.

 

© Yvonne Andersson

Kommentarer   

 
#2 Yvonne Andersson 2011-04-07 02:05
Åh, vad glad jag blir, Anette, av din glimrande kommentar!
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2011-04-07 02:00
Yvonne, orden slipar du som en diamant!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information