Dikter

Närvaron har vitnat i stunden

rad_copydin hud är skör likt vårvinterns spröda skare

och frostfjärilen har svept bleka andetag runt din späda kropp

närvaron har vitnat i stunden

där frosten erövrat din nakna hud

 

dina ögonlock är slutna i nuet

jag kan fortfarande höra din vädjan

tankar klingar av

skingras för vinden

 

jag uppslukas av ett eftersläntande fågelsträck

som formar sig likt ett brustet pärlband

droppar av pärlemor fångas upp

brister igen

omformar sig

jag förflyttar mig med larvgång över skylandskapet

 

© Anette Rosenberg

Kommentarer   

 
#4 Anette Rosenberg 2011-04-11 21:04
Bengt, hjärtligt tack för din finurliga tanke i din kommentar. ;-)
Citera
 
 
#3 Anette Rosenberg 2011-04-11 21:03
Yvonne, tack så hjärligt för den poetiska ådran i din kommentar.:-)
Citera
 
 
#2 Bengt Hannu 2011-04-08 05:42
Du är kanske molnet med "larvgång".
Citera
 
 
#1 Yvonne Andersson 2011-04-08 02:37
Anette! Du har formulerat så vackra och spännande ord, och vävt dem samman till detta vår-täcke. Blodet briserar inuti mig, av längtan och mystik... spänning ligger gömd i väven, som får mig att längta och frukta på samma gång. Men hoppet finns där, visst kommer våren till slut!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information