Dikter

När vingar bryts

vingarDär faller fjädrarna

från mina brutna vingar.

De som burit mig

flytande på vindens

lekfulla pustar.

 

Jag ser på hur fjädrarna faller mot marken.

 

Ur min skuldra

finns ej längre

ett segel av fjädrar

och kraft.

Ur min skuldra

finns ej längre

en väv att skydda

er under.

 

Jag är ängel

jag är människa

och däremellan

faller fjädrar.

 

© Paulina Pousár

Kommentarer   

 
#5 Pauline Pousár 2011-09-15 22:15
Tack allihop för era fina kommentarer.. Det ger positiv energi och det är precis det jag behöver just nu för att, som Hannu skriver, köpa vingar för pengarna och få flyga igen..
Tack..
/Pauline
Citera
 
 
#4 Sara Kvist Rosenberg 2011-09-15 20:01
Mycket vackert och stämningsfullt. Särskilt den sista versen tycker jag mycket om :-)
Citera
 
 
#3 Yvonne Andersson 2011-09-15 19:53
Pauline! Jag tycker mycket om din dikt, särskilt "De som burit mig
flytande på vindens
lekfulla pustar"
Det är svårt att veta var jaget beinner sig, mellan liv och död, eller i djup saknad. Fint!
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2011-09-15 18:30
Paulina,för mig vittnar rubriken om smärta. Vilket jag också tolkar in i de två inledande raderna "där faller fjädrarna från mina brutna vingar" en vacker metafor. Att mista, gör ont! Samtidigt tycker jag att texten öppnar upp för olika tolkningar. Men min första känsla var smärta. Bra skrivet!
Citera
 
 
#1 Bengt Hannu 2011-09-15 18:20
Den fallna ängeln. Kanske trygghet som hamnat i ett kärvt och utsatt läge. Lekfullheten har för ett ögonblick möjligtvis blivit satt ur spel. Men den
brukar få ny vind om man också köpt vingar
för pengarna. En gentil ton dikten igenom.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information