Kortprosa

När barnaögon glittrar - då är det Jul

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad onsdag, 15 december 2010 16:00

Skriven av Inga-Britt Gustafsson

Träffar: 441

Julmarknaden var i full gång. Folk trängdes överallt men stämningen var uppsluppen. Doften av glögg och kaffe blandades i luften av dofterna från nybakat bröd och pepparkakor. Godisstånden var överbelamrade och barnen tiggde och bad sina föräldrar om än det ena och än det andra. Snön knarrade under stövelsulorna och utandningarna hängde som små moln i luften innan de långsamt löstes upp och försvann.

 

Ljusen tindrade och lyktor glimmade. Gran- och tallris doftade ljuvligt och såg vackert ut med sina inramningar runt de rödmålade trästånden. Slevar och grytlappar dinglade i den svaga vinden.

 

Det var i just den här stunden, precis ett ögonblicks inlevelse, som hon kände en enorm glädje och lycka. Hon tittade sig omkring, lyssnade på alla samtal som vävdes ihop likt en ljudmatta över alla människor. Många skratt, en del trötta och irriterade röster, barnskratt och barngråt. Allt som hörde en julmarknad till. Hon log lite åt ett barn som gick förbi och höll sin pappa i handen, ivrigt berättande om Tomten som skulle komma snart.

 

Alla barnaögon som glittrade förväntansfulla, det var en syn som slog det mesta, ansåg hon. Själv mindes hon tillbaka under att par korta sekunder. Julen hemma när hon var barn. Så mycket fylla, bråk och elände. Ilska, sorg och en ständig önskan om att Tomten skulle komma och ta henne därifrån på Rudolf med röda mulen. Hon log och skakade på huvudet åt minnet. Men det var just det som hade fått henne att överleva dessa förbannade Jular.

 

Hon vaknade till av en kör som började sjunga Julsånger och hon rös över hela kroppen. Så spröda vackra toner och så harmoniska röster från alla som sjöng. Det var en sann lyckokänsla som spred sig i hela henne. Hon lyssnade andäktigt och kände en liten tår av rörelse. Precis såhär, just såhär, i denna korta stund, kände hon en samhörighet med Julen.

 

Den här dagen skulle hon minnas länge, länge...

 

© Inga-Britt Gustafsson