Kortprosa

Något under ytan

Nanny Lundin

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 30 augusti 2011 10:00

Skriven av Nanny Lundin

Träffar: 263

Runt dina bara fötter porlar vattnet. Runt, runt. Din kropp är naken och frusen. Inte en rörelse skvallrar om kylan. Borde du inte skaka iallafall lite? Kanske du inte kan. Trots det iskalla vattnet är huden slät. På sina ställen svagt rynkig av det ankelhöga vattnet. Men det kan du inte se, för det är mörkt. Tillvaron är kolsvart där du står. Hur mycket du än blinkar så kan du bara se mörker. En mörk plats, lika stor som du själv. En svart kokong svept om dig som en mantel har dig i sitt grepp. Rakryggad och stilla står du för att få plats. Omgiven av släta runda väggar. De är kalla och fuktiga.

Dödstysta droppar faller ur väggarna och ner mot dina ben. Små rännilar av vatten tränger sig fram över dina skuldror och vidare ner över ryggen. Likt ett kallt vårregn som överraskar. Medvetet suger du in luft i dina lungor, njuter av möjligheten och andas sen ut. Om och om igen som vem som helst fast, du gör det medvetet. Andra gör det automatiskt. Inte glömma andas. In, ut. Det är viktigt. In, ut. 

Det känns bra. Andas är bra.

Dina fingrar rör trevande mot väggarnas yta. Bitvis känns det som att stryka handen över en snögubbe. Det är kallt men inte hotfullt. Det blir blött på dina handflator men inte mycket förändras av din beröring. På en del ställen är det annorlunda. Där är det nästan varmt och påminner dina sinnen om hur det är att hålla i en nyligen tvättad frottéhandduk. Lite strävt, ljummet och svampigt. Snabbt producerar huvudet blixtrande bilder av vajande gräs och underbar doft av nyutslagen liljekonvalj. Friheten att njuta av det kluckande ljudet under bryggan och den varma vinden på kinderna.

Du känner inte på väggen för att känna och uppleva den utan för att du måste. Hålla värmen. Hålla dig vaken. Hålla dig sysselsatt. Du måste röra dig. Där du står finns inga ljud. Allt är rogivande tyst och snudd på trivsamt. Det enda ljudet som hörs är när blodet rusar runt i kroppen i vanlig ordning. Hjärtats ekande rytmiska slag i lugn takt som en fiskebåt på väg ut ur hamn. Din själ slits mellan att vilja bort från detta mörker eller stanna och omfamna lugnet.