Kortprosa

MÖTEN I BUSHEN

Lennart Björk

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad fredag, 07 oktober 2011 09:00

Skriven av Lennart Björk

Träffar: 175

NÄR JAG väl kopplat in 4-hjulsdriften på Toyota Landcruisern är det inte längre något problem att ta sig fram på "vägen". En väg som i huvudsak består av rödaktig sand som på sina ställen kan vara oroväckande djup. Jag kan mycket väl föreställa mig hur det skulle vara att köra här efter ett regn - näst intill omöjligt! Men här regnar det sällan och på denna del av landsbygden utanför Mozambiques huvudstad Maputo är biltrafik sällsynt - man tar sig fram till fots.

SÅLEDES "klättrar" jag fram i sandfåran med ett och annat "snedsprång" i sidled om jag bedömer framkomligheten som lättare utanför fåran, det vill säga ute i bushen. Men framåt kommer jag. Nu ser jag röken från matlagningseldarna och skymtar de första hyddorna i den lilla by som, så många gånger tidigare, är mitt mål. Barnen har lockats fram till bytorget av motorbullret och är redan på plats när jag rullar in. Det är bara att stanna Toyotan, kliva ur och bli beskådad av allt fler vuxna bybor, ytterligare barn strömmar som alltid snabbt till och nu - bara vänta, vänta.

DET BRUKAR dröja innan Han kommer. Under tiden gör jag ingenting, står bara och småpratar så gott det går med byborna och barnen. Några av barnen markerar tydligt att de vill bli fotograferade - de är härliga att se i sin iver att tränga ihop sig. Men jag vet, inte ta några foton - ännu! Jag kan några nyckelord på portugisiska men i övrigt blir det mest "teckenspråk" blandat med engelska. Men jag går inte vidare in i byn - absolut inte, även det skulle vara ett grovt etikettsbrott utöver ett ev. fotograferande! Står bara där och väntar att Han som jag titulerar "Chief "ska komma och ge tillstånd. Han vet att jag kommit - ryktet går snabbt.

Så kommer Han - byns hövding. Barnaskaran drar sig lätt åt sidan, bildar nästan en ring och jag känner mig som jag stod i en manege. Några kvinnor stannar till, sluter skrattande upp i sina rena, färgglada kläder. Scenen är inte ny för mig. Jag har sett den många gånger - alltid lika fräscha, leende kvinnor i till synes nytvättade plagg. Trots att tvätt här är en omständlig procedur utan faciliteter. En av dem bär stolt vattenkruset på huvudet, en annan en stor bunt ved. Kvinnornas "huvudsakliga" transportsätt - vilken skicklighet! Barnen fnissar och skrattar. Så kommer Han - äntligen!