Möte i julbrådskan

Startsida

Texter

Kortprosa

Möte i julbrådskan

Barbro Björkman Lindahl

Detaljer: Kategori: Kortprosa; Publicerad tisdag, 14 december 2010 14:00; Skriven av Barbro Björkman Lindahl; Träffar: 347

Sida 1 av 2

Central tvåa, nyrenoverad. Kakel och klinker i badrum. Milsvid fjällutsikt. Måste ses!

Henrik stannar upp framför fönstret, där mäklarna lagt ut de dyra objekten. Dom kan man ju bara drömma om, men det är skönt att vila en stund. Andfåddheten och hjärtklappningen har hunnit ikapp honom. Det blev nog lite för mycket dricka i går kväll. Han minns inte riktigt hur det slutade. Nisse låg i soffan och snarkade och Fredrik satt i fåtöljen och sov när han vaknade. Den lilla ettan var ockuperad av tomma vinbuteljer, krossade glas, rökridåer och överfulla askkoppar. I dag behövde han komma in stan, kanske handla några julklappar till ungarna innan försäkringskassepengarna var slut. Eller förseningskassan som Nisse brukade säga.

– Tjena, jag tyckte väl jag kände igen dig! Henrik vänder sig hastigt om.

– Tjena, Tjena Peter? De va inte i går.

– De e nog minst tjugo år sen skulle jag tro, om inte mer. Vi e häruppe nu och firar jul med morsan och farsan. Hur lever livet med dej, nu för tiden? Läcker lya det där. Funderar du på och köpa bostadsrätt?

Alldeles sig lik, självsäker och en smula dryg. Dyra märkeskläder, lite tunnhårig och har lagt på hullet, tänker Henrik och känner plötsligt att kylan biter i kinderna. Han stampar i snön för att få igång blodomloppet och värmen i kroppen.

– Vi går in på puben och tar en bärs och snackar lite, föreslår Peter.

Trångt, varmt, våta ylleklädersdofter blandar sig med bratwurstos. Skummande ölsejdlar på borden och ett svagt sorl från folk som slagit sig ner för att ta en paus i julhandeln.

– En starköl sitter fint nu. De är störtskönt och komma upp till barndomstrakterna och softa ner. En jäkla stress därnere. Vi bor ju i Göteborg numera, fick ett chefsjobb på ett it–företag. Förresten, vad sysslar du med nu för tiden?

– Ja, du vet spånplattefabriken la ju ner för nåra år sen...Henrik känner svetten bryta fram och med darrande händer tar han glaset känner hur drycken rinner ner genom strupen och omfamnar honom.

– För jäkligt att det ena efter det andra företaget läggs ner. Jagar du förresten älg nu förtiden?

– Sköt en tiotaggare i höstas.

– Jag jagar i farsans jaktlag, vi prova ettårsvalpen, sköt en ko på ståndskall för han. Men han är ju också efter en jaktprovsmeriterad jämthanne.

De har ett fönsterbord mot gatan. Det snöar ymnigt nu. Peter knäpper med fingrarna och beställer en förrätt från menyn.

– Farsan har köpt ny skoter. Häftigt. Skoj för ungarna också. Catrin och jag snackar varje år om var vi ska fira jul, så klart häruppe. Hur är de med Lotta förresten?

– Hon stack och tog ungarna med sej. Jag har bott ensam nåra år nu…