Dikter
Morgonväkt (trots att gud försov sig)
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad torsdag, 15 december 2011 11:00
- Skriven av Birgitta Wäppling
- Träffar: 357
morgonen bryter deras väntan
svalkar deras pärlande pannor
och utlovar bleke
det finns inte längre någon tid
allt är vakuum;
stunden stannade när andetagen började höras
morgonen rodnar i sin tvekan
den räds sin oförmåga
och gud som har försovit sig
när han som bäst behövdes
vi ska fukta läppar med dagg
låta ventriklar knåda sina vätskor i takt med livets egen rytm
låta dig vila medan gryningen vaknar
och sömnen få läka varje stänk av trötthet
imorgon är helgdag
och lavskrikan söker sin föda i skogen
låter sin späda skuggsång spridas omkring sig
men tiden har upphört
och vi låter andetagen sila fram strimmor av liv
över dina kinder
det är ett andrum av betänketid
en respit före stormen
och vi är lavarna som smeker gran och fur
som kläder den täta skogen
dit lavskrikorna lockas
och vi sträcker vår grönska i värmande gester
och skrikan söker sig orädd nästgårds
och bestämmer sig för att stanna
barnahänder, stannfåglar,
jag tror att ni väckte gud i sin himmel
© Birgitta Wäppling
Fotnot: Skrivet den 4 november 2011
