Kåserier

Mitt förråd och jag

Mitt förråd och jag

ImageDet var ovanligt livligt runt fikabordet. Karin hade storstädat sitt förråd. Alla vi andra satt där och var avundsjuka på henne. Guuu va lycklig hon var som hade gjort bort att städa sitt förråd. Jag hatade att städa i förrådet. Alltid var det så fullt med grejer. Fattar inte hur det är möjligt, eftersom jag kör minst två lass till sopstationen varje vår och höst.


Barbro sa att sedan hon fick upp hyllor i sitt förråd så var det jätte enkelt att hålla snyggt. Hennes Kurt var sååå händig. Dessutom hjälptes dom alltid åt med storstädningar.

Jäkla subba, tänkte jag. Att hon alltid ska vara så märkvärdig. Det är Kurt hit och Kurt dit.

Jag sa att jag skulle ta itu med förrådet till helgen.

Hela eftermiddagen grubblade jag på hur jag skulle hinna städa samtidigt som vi skulle passa barnbarnen.

Helgen kom och så även två små gullungar som längtat efter att leka hos farfars. Nu skulle lådbilen göras klar och lilla Vera ville klistra på sina tavlor. Hon rusade direkt ut i förrådet för att plocka fram sin växtpress och alla sina papper, limtuber och gud vet vad.

Jonas slet fram lådbilen som av någon oförklarlig anledning hamnat under två trasmattor. Mattorna knölades ihop och blev liggande i ett hörn hela helgen!

Det hamrades och klistrades i två dagar. Lådbilen blev klar och så även tre stora tavlor. Alla var nöjda och glada och förrådet såg värre ut än vanligt.

På måndagen skröt jag över mina kreativa barnbarn och min lekfulle gubbe. Oredan i förrådet nämnde jag inte över huvud taget. Lovade mig själv att strunta i sådana bagateller som välstäda förråd, hyllor och ordning och reda. Tids nog skulle ingen komma och stöka till. Men till dess så skulle jag bara njuta av att snubbla mig fram till frysen.

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information