Dikter

Mina årsringar är publicerade

arsringarFälld och kapad

av sågtändernas kyliga käftar

stammen är kluven mitt itu

och speglar min innersta kärna


Ådringarna är blottlagda

till allmän beskådning

årsringarna är publicerade

i offentlighetens maktspel


Den uppdyrkade boken

drar till sig

gamarnas sugande blickar

och läskpappret

drar åt sig

bläckets klumpiga plumpar


Hackspettens envisa trummande

entonigt och taktfast

borrar sig igenom

borrar sig allt djupare


Med trögt flytande kåda

smetar jag in

gamarnas blodsprängda ögon


Barkad och kvistad

lämnas jag med djupa variga sår

att självläka


Jag var inte färdigväxt än


© Anette Rosenberg

 

Kommentarer   

 
#8 Anette Rosenberg 2009-12-04 12:47
Sari, ett hjärtligt tack för din konstruktiva kritik och din fina respons på min text.

Jag kanske inte har lyckats helt att förmedla budskapet i min text. I det här fallet är trädet en metafor för en utsatt människa i samhällets så många gånger grymma labyrinter.
Citera
 
 
#7 Anette Rosenberg 2009-12-04 12:34
Yvétthe, tack så hjärtligt för din fina respons på min text!
Citera
 
 
#6 Anette Rosenberg 2009-12-04 12:33
Ann,ett hjärtligt tack, för din fina respons på min text. Du är absolut inte korkad!!! Jag håller med om att texter ibland är väldigt svåra att tolka. jag har själv gjort några rejäla klavertramp!
Själv uppskattar jag vars och ens egna tolkningar av mina texter oavsett om de stämmer överens med mina egna tankar när jag skrev eller inte. De ger mig nya perspektiv på mina texter. Jag värdesätter alla kommentarer lika mycket!
Citera
 
 
#5 Sari Vettenranta 2009-12-04 06:05
Tonen låter så självsäker i den här dikten och berättandet kulminerar i ett träffsäkert slut. "Jag var inte färdigväxt än" låter på ngt sätt dramatiskt och brutalt. Verklighetens grymhet. Det gillar jag.

Vackra beskrivningar genom verserna och jag gillade spec nr två och fem. Gillar tanken på att årsringarna är publicerade och offentliggjorda efter att trädet sågats ner. Så ser jag på saken när jag läser din dikt; att trädet är utlämnat när man ser stammen i genomskärning.

Jag tycker du har lyckats få till en speciell upplevelse över varje vers, med undantag av den med hackspetten som kan kännas lite torftig i förhållande till de övriga. Om du frågar mig, skulle jag nog föreslå att du stryker den med anledning av att den känns lite mer "generell" och säger inte lika mkt som de andra verserna.

Riktigt bra titel också. Grym dikt, om man får säga så :D
Citera
 
 
#4 Yvétthe Salomonsson 2009-12-03 16:46
Mycket bra text!
Känner för trädets sårade integritet, fälld utan respekt för dess omognad...Den uppdyrkade boken, är väl just trädets årsringar som är blottlagda och ett lovligt byte för gamarna som plottrar och väljer... Livets perfektion gentemot människornas frustration och utnyttjanden, kanske :-)
Citera
 
 
#3 Ann Bolinder 2009-12-03 15:22
Din dikt berör mig! Får nya tankar-känslor var gång jag läser den, men får inte riktigt in versen "Den uppdyrkade boken.." i det övriga. Är jag korkad?
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2009-12-02 19:25
Annmarie, tack så hjärligt för din fina kommentar. Jag uppskattar den jättemycket!
Citera
 
 
#1 Annmarie Forsell Nilsson 2009-12-01 18:54
Anette, en öppen dikt som visar på sårbarhet. Fin dikt som säger mycket. Tack för dikten.
Annmarie
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information