Kortprosa

Min roll

rollMin roll är klar. Fastfrusen i en oändlig istid. Hur jag än försöker förvandla mig, byter äkta man, utvecklar min personlighet, skiftar livsstil eller färgar håret knallsvart.

Nu måste de väl ändå märka förändringen? tänker jag. Men inte ens en liten ryckning i ena ögonbrynet kan urskiljas.

Min plats i gruppen gör mig stel och fullständigt orörlig. Jag är flugan som för evigt är fångad i bärnstenens inre. För alltid är jag den som är längst ner i hackordningen. Den som alla, utan minsta tvekan, kan bryta av i en konversation, himla med ögonen åt eller betrakta med ett litet överseende leende på läpparna.

Att få spela en annan roll i gänget är helt otänkbart. Jag är tvungen att inse det. Min roll är klar.

© Ethel Hedström

Kommentarer   

 
#4 Ethel Hedström 2010-12-06 10:57
... Annika och exakt formulerat :-).
Citera
 
 
#3 Annika Upmanis 2010-12-05 23:03
En text som en dynamitstubbe! Så kort men med sprängfyllt stoff! Ja, det här förklarar lite varför en del väljer att uttrycka sig i text: om man inte får komma till sin rätt muntligt och studtals, i allafall i vissa gruppkonstellat ioner,tvingas in i ofrivilliga roller så kan man bli som en briserande bomb bland alla dessa dominanta babblare runtomkring sig.
Citera
 
 
#2 Ethel Hedström 2010-11-25 13:41
Tack Alicja, för din fina kommentar. Som i texten har jag känt mig i vissa sällskap :sad:.
Citera
 
 
#1 Alicja Lappalainen 2010-11-24 19:48
ETHEL,
en bra text. Tycker om den korta formen med en tydlig bild av människan. hälsningar
Alicja :-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information