Kortprosa
Mellan dröm och verklighet
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad tisdag, 07 juni 2011 10:00
- Skriven av Ethel Hedström
- Träffar: 330
Hon vaknade av att det gnisslade mellan tänderna. Som om hon hade sandkorn i munnen. Ljudet fick henne att rysa kraftigt, det skar i öronen. Ett par fingrar åkte in i munnen. Kände under tungan. Jo, det var riktig sand. Hon kastade sig upp ur sängen. Måste dricka. Spotta ut sanden. Hur hade hon fått sand i munnen? Hade hon gått i sömnen? Varit ute? Det hade hon hört, att människor som gick i sömnen kunde företa sig både normala och onormala saker. Men att det oftast inte var farligt. Oftast?
Hon klev ut i hallen, tog tag i ytterdörren och drog ner handtaget. Dörren gick upp. Den var olåst! Hon blickade storögt rakt ut i trappuppgången. Den ekade av sin vanliga ihåliga tomhet. Ögonen drogs uppåt, sen neråt. Tomt. Hon slog igen dörren, händerna darrade, låste både nertill och upptill. Med ens fick hon en stark förnimmelse: en mäktig hårt pinande stormande vind svepte över henne. Hon fick en distinkt uppfattning av att hon stod mitt i en sandstorm. Det var svårt att stå stilla, kastbyarna ville dra henne med sig. För att förhindra att slitas med slog hon ut med armarna, rakt ut från kroppen, som en fågelskrämma.
Känslan dog sakta bort, det slutade skräna i öronen. Hon berörde sitt bröst med händerna, kände sin nakna kropp under fingrarna. Hjärtat drog ihop sig, dunkade till några extra slag. Huden kändes slipad, precis som när man drar över ett sammetstyg åt fel håll, som om någon omsorgsfullt putsat henne med ett ultrafint sandpapper.
© Ethel Hedström
Kommentarer
Det enda jag egentligen reagerar på är i andra stycket när "sandstormen" kommer och hon slår ut med armarna för att inte slitas med, det känns lite ologiskt? Snarare skulle man väl krypa ihop eller ta tag i något? Men detta beror förstås på karaktärens psyke och hur hon reagerar på situationen, därför: Skriv mer! Jag vill veta!
Bra jobbat!
RSS-flöde för kommentarer på denna post