Kåserier

Mattant åt den lilla djävulen

1a2d1d16edf40e5f7873d336

Jag har ännu inte stött på någon liten djävul i Geirakot. Men jag kan se honom framför mej ibland. Han ser ut lite som Ilon Wiklands illustration i Astrid Lindgrens "Draken med de röda ögonen". Han är inte direkt överviktig, men han får lite att äta då och då. Tillräckligt mycket för att ändå stanna kan jag tänka. För det är blandad kompott som bjuds och ibland blir det julbord fastän det inte alls är säsong för det. Visserligen kan jag kan bara tala för min egen del. Så. När jag serverar blir det vanlig hederlig svensk husmanskost med touch av Islandia, marinerad i den något urlakade engelskan. Salt&peppar är definitivt sango och ibland, vid Mycket Speciella Tillfällen, blir det en trerätters á la France. Bon Apetit.

Basmaten är egentligen ganska torftig. Den kan han snoka upp i ladan bland kalvarna vid mjölkserveringen. Maten börjar kallna dock. De två stora kalvarna, som inte längre får någon mjölk, har nämligen lugnat ner sig lite i sina försök att snika åt sig hos de mindre. Jag behöver fortfarande stå och vakta där medan de dricker, men bortputtandet av nyfikna nosar innehåller mest småsnacks i form av hårda ord som:

”Mais MO! So ti mo ape o!”

”Ekki Svona!”

och

”Men hörredu! GAAH ditt störda lilla PUCKO!...”

Kommentarer   

 
#1 Lennart Björk 2011-10-14 14:32
Trevligt skrivet, Lina och jag hänvisar till min tidigare kommentar - tydligen full orkester i ladugården! Men jag förstår dig - lukten kanske blir totalt sett bättre om den dämpas(?)med lite svavelos. Förresten - syns det inte en liten jäkel i bakgrunden på bilden?

Best rgds // Lennart
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information