Maskera

Ironiskt nog så är den här texten som dragen ur mitt liv ! Jag fick en gång i min förra lya för mig att måla mina vardagsrumsväggar vita. Lat som jag var med att tejpa längs lister och dörrkarmar och runt fönster mm, drog jag bara på med färg överallt tills armen tröttnade och min motivation sjönk under marken. Plötsligt målade jag överallt, tänkte bara "äh, skrapar bort den sen när det torkat". Det kom aldrig en sån dag, utan jag levde med det vardagsrummet i 1,5 år !

Vad jag vill säga är :

Jag känner sååå igen mig i din dikt och tycker det är roligt att du kommit på denna idé att skriva om :-)

Texten är behaglig att läsa och de två första raderna markerar att jag kan inte vara ensam med att tycka att själva fasen att tejpa överallt är en plåga !

Kul !