Noveller

Mänsklighet

mansklighet Vinden tar tag i kavajen och lockarna dansar. Hanna drar upp dörren. Inget surr från kopiatorn eller några samtal hörs i rummet. Hon går fram till sitt skrivbord. Papperen ligger i en hög och hon börjar frenetiskt ta sig an högen och sortera bland dem. Här ligger det en stor trave med reseräkningar. En av cheferna har varit i Japan och växelkurserna ska justeras. Andra reseräkningar är från Indien och Saudiarabien. Det värker till i magen på Hanna, men efter en stund tonar värken bort. Hon vänder på huvudet och ser några offerter på engelska som ligger i inkorgen och väntar på att bli skrivna. På sidan ligger ett diagram. Det tar jag hand om senare och skriver in på datorn, tänker Hanna. Hon öppnar fönstret. På fönsterbrädan står en sädesärla och pickar på uppmärksamhet. Sommarluft sveper in i rummet. Arbetsglädjen tar tag i henne och hon börjar räkna ut traktamentet. Före lunch ska hon hinna med högen som ligger till vänster, sedan ska hon ta tag i den andra högen.

Telefonen på hennes skrivbord ringer och chefen säger trött.

– Jag står på flygplatsen i Riyadh. Mitt pass och flygbiljett är borta.

– Flygplanet, har det avgått? När går nästa plan? Hanna reser sig från stolen.

– Fixar du det här, har ett viktigt möte imorgon på jobbet.

– Jag kontaktar svenska ambassaden.

– OK, då får jag lugna mig. Han lägger på luren.

Hanna lyfter luren snabbt igen och ringer. Här är det fråga om att ta tag i uppgiften på en gång. Nu kan ingenting annat komma i vägen. Chefen ska vara på jobbet imorgon eftermiddag. Hans möte med chefen för företaget i Indien är planerat sedan fler månader tillbaka. Hanna tittar i telefonboken och ringer till kontoret i Riyadh och till Ambassaden.

En man svarar glatt.

– Det här fixar jag, säger han. Jag hämtar det nya passet och åker till flygplatsen.

Hanna andas ut, nu är det bara att vänta. Hon sätter sig tillrätta på stolen, då far en blixt genom magen. Nu igen, jag får nog undersöka det här, tänker Hanna. Hon tittar på telefonen och väntar på en god nyhet när det ringer från Saudiarabien.

På nästa avgång till Arlanda, sitter chefen bekvämt tillbakalutad med glasögonen på och läser protokoll.

***

Kuddarna i soffan är runda och pösiga. Det är lördag kväll. Sporten i TV–rutan intar rummet. Hanna slötittar. Rösten från TV:n stiger kraftigt. Thomas Brolin har sparkat rätt i mål. Bronset är nära. Hon sätter sig snabbt upp. Magen värker till och stötvis kommer attackerna ända nerifrån djupet. En brännande smärta som vandrar upp i ryggen. Hela kroppen är tung, den andas inte och benen orkar inte bära henne. Tröttheten belägrar hennes kropp.

På måndag morgon går Hanna till vårdcentralen.

– Det är inget fel, men du kan få magmedicin, förklarar läkaren.

– OK, jag provar. Hanna tar emot receptet och går till apoteket.

Magvärken ger inte med sig. Hanna ringer vårdcentralen flera gånger. Till slut får hon komma på återbesök.

– Jag skickar en remiss för undersökning av hjärtat, säger läkaren medan han tittar i sina papper.

– Ja, bättre än ingenting, svarar Hanna.

– Undersökningen visar inget, säger läkaren några dagar senare. Du får ta det lugnt och inte oroa dig. Dessutom så vill ingen läkare behandla dig eftersom du röker.

– Det finns säkert någon som vill hjälpa mig. Hanna värjer sig och känner hur besvärlig hon är.

– Du kan fråga vem som helst, svaret blir detsamma. Läkaren tecknar mot utgången.

Hanna känner en dolk som stöts in i hennes hjärta. Den vrids om blodet börjar sippra ut. Hon försöker sätta sig till motvärn. Stänga till hjärtat som blöder.

Jobbet blir tyngre och magvärken, tröttheten, svullnaden intar hennes kropp. En dag går hon till sköterskan och förklarar att det värker ända upp i hjärtat. Sköterskan ringer in till läkaren.

Han säger.

– Det är inget fel på henne, skicka hem henne.

Nästa morgon vaknar hon med kräkningar och en törst som är obeskrivlig. Varje gång hon försöker dricka så kommer det upp och hon ramlar utmattad ner i sängen.

Hanna åker i ilfärd till akuten på förmiddagen. En vänlig sköterska klappar henne på pannan.

– Nu blir allt bra, säger hon leende.

– Äntligen, säger Hanna.

Hon ligger i en sal för 6 stycken. Väggarna är vita och ett stort fönster går från golv till tak med några ljusa gardiner som hänger ner. Sjuksköterskorna kommer och går, tittar om hon sover och att värken inte är för svår. Personalen utstrålar ett lugn, som sprider sig i salen och korridoren. Här får det ta tid, viskar det i väggarna. Hanna sover.

Ronden närmar sig Hannas säng. Hon tittar upp ur dimman och ser läkaren som sätter sig vid sängkanten.

Kommentarer   

 
#2 Annmarie Forsell Nilsson 2009-08-18 12:52
Leif, ja Hanna var nära att gå in i väggen, pga att läkaren inte upptäckte att värken berodde på gallsten. Den här historien kan man skriva på många olika sätt. Det här var ett. Tack för din fina kommentar. Ska försöka bättra mig på dialogerna. Annmarie
Citera
 
 
#1 Leif Nilsson 2009-08-17 14:49
Den här texten skildrar på ett mycket bra sätt en angelägen fråga.
Man förstår av vissa vinkar att den här duktiga sekreteraren är på
väg att gå in i väggen. Hon har sedan oturen - dock tyvärr så vanlig - att få fel behandling. Frågan gäller alltså den dåliga vården, som faktiskt förekommer. Fin avslutning också med "RK-mannen" som råkar avslyssna samtalet på caféet. Lite mer dialog skulle kanske ha funnits där. Så citerar mannen Röda Korsets underbara ledord. Vacker avslutning.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information