Kortprosa

Mannekängen

Ethel Hedström

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad onsdag, 02 februari 2011 10:00

Skriven av Ethel Hedström

Träffar: 417

– Du är vacker som en tavla, vet du det?

Han låter blicken glida över henne, uppifrån och ner, stannar ett ögonblick vid brösten, ögonen intimt granskande.

– Nej, svarar hon och känner obehag.

- Brösten är för små, men resten... resten.

Hon ryser, hoppas att han inte ser, skruvar på sig. Det känns obehagligt, hans värderande blick gör att det sticker i bröstet. Hon är 16 år.

– Du ska gå som mannekäng på vår uppvisning på torget på lördag.

– Vet inte om jag vågar, säger hon och känner sig blyg och osäker.

Skulle hon klara det utan att snubbla och ramla? Samtidigt är hon smickrad, vill kanske. Mannekäng? Det är som en dröm.

– Jo, kom igen nu. Du ska, säger han låter återigen blicken svepa över henne.

– OK. Jag gör det då.

En kvinna klär på henne. Under har hon en smaragdgrön, knäkort baddräktsringad sidenklänning med smal midja. En ljust beige bomullskappa med påsydda stora fickor utanpå. De tygklädda knapparna i kappan stängs omsorgsfullt och skärpet dras åt i midjan.

Hon går upp på podiet, det skakar i benen, det gungar till inne i huvudet. Fortsätter ändå ut på cat walken. En skara av anonyma ansikten vänds mot henne. Nej, jag går för snabbt. Måste sakta in. Snart är jag framme vid kanten. Vänd. Med skygga ögon vågar hon slänga en hastig blick på publiken. Ett känt ansikte skymtar förbi.  Vänder om, skyndar, skyndar tillbaka. Äntligen! Äntligen tillbaka till tryggheten. Hon sänker axlarna.

– Men…, sa han med hårda mörka smala ögon, du glömde ju öppna kappan! Nu såg ju ingen klänningen!

Hon känner att hon rodnar. Det svider i hela kroppen. Så misslyckad hon är.

© Ethel Hedström