Det är så sant så – mörker och i synnerhet vintermörker har en vidrig tendens att skrämma livet ur en om man vandrar på fel vägar. Och av ngn märklig anledning så kan månljus förvärra hela scenariot. Det är nästan så att det vore bättre om månen kunde slockna helt ibland, så man slapp alla de där krypande skuggorna du skriver om. Sista strofen låter fint när jag läser den, med ordet negligera som blir "komplicerat" vacker.

Dikten börjar finstämt, men blir sedan obehagligare. Bra upplägg. Dikten handlar om en situation som man kan känna igen sig i.