Månen

Ja, när man närapå ingenting ser fyller ens fantasi ut mörkret, tomrummet med de egna fantasierna - att de alltid ska vara sådana monster!Lätt att känna igen sig i din dikt. Handlar det om instinkt, reptilhjärnans varning - i mörkret lurar rovdjuret? Ungefär som orm- och spindelskräck.

Dikten börjar finstämt, men blir sedan obehagligare. Bra upplägg. Dikten handlar om en situation som man kan känna igen sig i.

Ulf, jag tror många känner igen sig i din text. Speiellt i raderna " skrämd ökas farten fantasin utvecklas". Du lyckas förmedla en kuslig känsla med månen, kylan och skuggorna.

Det är så sant så – mörker och i synnerhet vintermörker har en vidrig tendens att skrämma livet ur en om man vandrar på fel vägar. Och av ngn märklig anledning så kan månljus förvärra hela scenariot. Det är nästan så att det vore bättre om månen kunde slockna helt ibland, så man slapp alla de där krypande skuggorna du skriver om. Sista strofen låter fint när jag läser den, med ordet negligera som blir "komplicerat" vacker.