Kortprosa

Månadens text: I spegeln

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad fredag, 01 april 2011 09:00

Träffar: 359

Du var den som på alla fester stod stilla i ett hörn och iakttog gruppen. Med blicken vaken, vilande bakom det höjda vinglaset såg du ut över rummet. Du hade skarpa ögon som såg allt, kanske mer än det vi såg. Men sa något gjorde du sällan, framförallt inte till oss kvinnor. Det var nog ingen av oss som kände dig egentligen.

Ändå blev du alltid bjuden.

Stela inför din blick stod vi i grupper och talade. Många fällde kommentarer om dig. Om hur speciell du skulle vara. Att du aldrig sa något, att du kanske var poet eller arkitekt eller bara deprimerad och självmordsbenägen, att du var blyg, att du var konstig och ond och lurade på en förfärlig plan som skulle förinta hela världen och hela solsystemet och få alla förstfödda barn att födas med två näsor och alla sistfödda med svans och de som aldrig föddes skulle du ge glasfiber att dricka.

Jag lutade nog åt det sista alternativet. Jag tyckte du var vacker.

Jag pratade inte heller så mycket. Log, gjorde jag. Och jag tyckte om samtalen som fördes eftersom det gav mig anledning att stå och snegla på dig, som jag nästan alltid gjorde. Du hade ofta svarta kläder på dig.

Jag kan inte säga att jag var förälskad i dig. Det var jag inte. Jag kände dig inte, visste lika lite om dig som de andra.

Sedan råkade jag behöva fylla på mitt vinglas samtidigt som du.

Och sedan råkade mina fingrar snudda vid din hand när vi samtidigt sträckte oss efter knappen på bag-in-boxen.

Och sedan råkade mina ögon hamna i dina mörka när vi märkte att våra händer stötte ihop, och sedan råkade mina kinder fånigt nog rodna och sedan råkade jag drabbas av ett underligt djupt lugn.

Efter det hamnade vi i djupa filosofiska resonemang under en kvart ungefär och jag kände att jag inte riktigt förstod dina ord och ser det faktiskt som att det är ditt fel eftersom du inte kunde uttrycka dig enklare. För dina ögon förstod jag.