Noveller

Månadens prosatext: Mitt i andetaget landade reflektionen

Anette Rosenberg

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad onsdag, 01 december 2010 12:00

Skriven av Anette Rosenberg

Träffar: 308

Jag vaknade till ännu en dag. En dag lik de flesta andra dagar och den hade ännu inte börjat fylla mig med innehåll. Sängen var skönt varm och blotta tanken på att sätta ner fötterna på det iskalla golvet fick kroppen att instinktivt dra ihop sig i fosterställning.

Jag dröjde mig kvar i sängen. I huvudet dukade jag upp frukostbrickan med rostat bröd, kokt ägg och en kopp rykande hett te. Fantasin vecklade ut sig över det nattskrynkliga täcket. Jag kunde föreställa mig hur brödskivan fortfarande kändes varm när jag tog den ur brödrosten. Hur smöret sedan skulle rinna ner i porerna och suga in sig i den frasiga ytan. Jag slöt ögonen och låtsades ta en klunk ur spökkoppen. Suget efter det ångande teet manade fram en känsla av värme som spred sig ända ner i magen. I tanken tog jag sedan ägget. Höll det lätt mellan fingrarna och klöv äggtoppen, precis som jag minns att pappa brukade göra när jag var liten.

Det var en procedur som fascinerade mig under min tidiga uppväxt. Varje söndagsfrukost åt vi kokt ägg. Pappa tog en bordskniv, måttade mot ägget och kritsch, så for toppen av. Sedan började han alltid med att gröpa ur äggtoppen innan han sörplade i sig den löskokta gulan. Slutligen grävde han ur den stelnade vitan i botten. Likadant varenda söndag.

Det tog några år innan jag blev lika skicklig som pappa på att klyva äggtoppen med ett skarpt snitt. Från början kändes det helt hopplöst. Jag försökte med att hålla ägget i olika vinklar men utan något märkbart resultat. Varje söndag memorerade jag hur pappa höll ägget och hur han snärtade till kniven med handleden. Till slut efter flera års träning och många ägg så lyckades jag.

Jag var runt tio år, och ville skrika ut till hela världen hur jag äntligen hade lyckats med att toppa mitt ägg. Mitt i andetaget landade reflektionen. I jämförelse med min brors konster var det kanske inte speciellt märkvärdigt. Det var nog inte mycket att komma med när allt kom omkring. Hur skulle jag kunna bräda alla mål som min bror hade gjort i fotboll med ett enkelt toppat ägg? Pappa var dessutom mycket intresserad av fotboll och följde alltid med brorsan till varje match. Han stod utmed sidlinjen och manade på. Pappa applåderade och hejade stolt på sin son i anfallen på motståndarens planhalva. Matchen analyserades sedan hemma runt middagsbordet i flera timmar. Vilka odds hade min simpla äggkonst mot min brors feta dribblingar?

Jag vände mig om i sängen, tog sats och satte ner fötterna på det bistra golvet. Klockan hade tickat på och det blev en snabbdusch innan jag slängde på mig kläderna och rusade ut genom dörren. Fasen också, ingen frukost idag heller.

Bussen stannade utanför vårdhemmet och jag klev av. Jag hastade in i matsalen. Pappa hade blivit hämtat av en sköterska. Han satt redan vid sitt fönsterbord och väntade på frukosten.

– Hej pappa, hur är det med dig idag?

– Du är sen.

– Ja, förlåt, men jag kom lagom till äggen, va, svarar jag.

Frukosten stod redan framdukad på bordet.

– Du vet hur jag vill ha mitt ägg, sa han.

– Jadå, pappsen lilla, det vet jag. Jag tog ägget i handen, slog till med bordskniven. Kritsch, toppen flög av. Det var ett perfekt avvägt sving med kniven.

– Skarpa kanter, precis som du vill ha det pappa.

– Jojo, tösen min, jag skulle inte kunna gjort det bättre själv.

Jag kunde ana ett litet leende i pappas ena mungipa. Nu för tiden tog det lite längre tid för honom att få i sig frukostägget men proceduren var densamma.

– Hur är det tösen min, har du hunnit med något frukostägg idag? Han såg in i mitt ansikte och läste det som en öppen bok. Nej, jag tänkte väl det, sa han, ta du ett av mina jag orkar inte så många nu för tiden.