Kortprosa

Inger IMSE Segerstedt

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad måndag, 04 maj 2009 09:00

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 1619

Månadens prosatext: Ispelargonerna

Hösten övergick till vinter. Djuren intog sina positioner inför vintern. Jag förberedde mig på mitt vanliga sätt. Innerfönstren monterades. Ny vit fönstervadd lades mellan dom putsade rutorna. Kammarfönstren fick rönnbär på sin vadd. I köket hängde jag upp dom röd och vit randiga gardinerna. Sovrummet fick som vanligt dom linnefärgade som villigt släppte igenom det snåla vinterljuset. Kammarens gardiner dammades, vädrades och hängdes upp på nytt. Alla var egenhändigt vävda och väl använda. Tvättade, vädrade och strukna av samma händer. Matkällaren var välfylld och jag kände mig rik som ett troll.

Hösten hade varit givmild. Burkar och flaskor fyllda med sylt och saft. Torkad svamp i stor mängd. Potatis, lök, morötter, rödbetor och kål, från det egna landet. Torkade örter hängde i doftande knippen i skydd från ljuset. Vedförrådet var till brädden fyllt av fin björkved. Även där hade mina händer gjort ett bra jobb, fast det tagit både kraft och tid. Vedhanteringen blev allt tyngre. Funderade allvarligt på att leja bort den sysslan till nästa år.

Mörkret vann över ljuset och jag tillbringade allt mer tid inomhus. Lyssnade på min gamla radio samtidigt som jag utförde mina vanliga hushållssysslor. Klippte mattrasor till vinterns vävning. Sorterade bland garner och tyg. Tänkte fram kommande mönster och färgkombinationer. Såg nästan mattorna redan ligga på mitt golv. Fast egentligen skulle dom med all sannolikhet hamna i traven på vinden. Tillsammans med alla dom andra mattorna som aldrig blivit trampade på.

Pelargonerna i köksfönstret vägrade sluta blomma. Dessa tåliga blommor som nästan var som vänner, som ett sällskap. Rosa och röda blomklasar lyste envist, fast snön kommit. Bladen som gulnade nöps bort. Krukorna vreds och fick några vänliga ord. I dessa fönster har det alltid stått pelargoner. Min mor och mormor omgavs av dom på sin tid. Sorten som hette Mårbacka men som lika ofta kallades Selmas Glädje eller Sagoblommorna. Alla dessa sticklingar som blivit nya blommor. Själv har jag förnyat på samma sätt. Dom som dött har lämnat plats till nya. Precis som det är i naturen. Pelargonerna kommer att överleva mig. Från mig är inga skott rotade. Jag är den sista länken.

Två dagar senare
När lantbrevbäraren märkte att posten inte blivit hämtad och att infarten inte skottats, anade hon oråd. Ingen rökpelare steg mot skyn när hon klev ur bilen och gick mot huset. Hon noterade att fönstren var täckta av iskristaller. Med bultande hjärta gick hon in och såg det vackra:

En vithårig dam med ett vissnat blad i handen. Alldeles stilla i gungstolen. I alla fönster trängdes pelargoner med sina stora blommor. Iskristallerna som gnistrade på utsidan förstärkte det magiska.

© Inger IMSE Segerstedt

Illustration: Inka Östmark

”Ispelargonerna” är Månadens prosatext maj 2009