Noveller

Månadens prosatext: En snäll farbror

Katrina Mann

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad måndag, 01 december 2008 10:00

Skriven av Katrina Mann

Träffar: 1107

Månadens prosatext: En snäll farbror

Elvira tittar ut genom fönstret i sitt rum på andra våningen. Om hon sträcker sig lite kan hon se lekplatsen med gungställning och sandlåda. Det är några barn där och Elvira känner igen Elin från Mulleskolan, som har en röd jacka och gungar högt upp i luften. Elvira vet precis hur det kittlar i magen när gungan är på väg upp mot trädkronorna.

– Mamma, får jag gå ut och leka med Elin?

– Ja visst, men du får bara gå till lekplatsen, maten är snart klar.

Mamma har en såsfläck på den stickade tröjan. På köksbordet ligger en bok uppslagen bredvid ett fullklottrat kollegieblock. Datorskärmen flimrar mitt på bordet. Mamma ler mot Elvira, doppar en sked i kastrullen och smakar försiktigt.

– Mmm, det här blir gott. Vill du smaka?

– Nej, jag ska gå ut nu.

Elvira kliver i de vita seglarstövlarna och drar på sig den gula jackan.
¬
– Hejdå.

Dörren slår igen bakom henne när hon skuttar nerför trappan. Hon får ta i för att öppna ytterporten. När hon kommer fram är lekplatsen tom och hon tittar sig besviket omkring. Elvira klättrar upp på gungan, lägger sig och tittar mot himlen där molnen flyger fram. Löv dansar ystert och trädens kronor bugar mot marken. Elvira hoppar ner från gungan och leker en stund med en rödgul plasttraktor, som legat halvt gömd i sanden. Hon höjer blicken och får syn på en liten hund och en farbror vid åkanten. Hon går tvekande mot hunden, som har korta ben, tjock kropp och grå nos. Svansen svänger sakta från sida till sida.

– Får jag klappa hunden?

– Gärna. Farbron ler vänligt mot Elvira som sätter sig på huk och stryker mjukt över hundens huvud. Pälsen är varm och lite sträv.

– Vad heter han?

– Tusse. Han är 12 år. Hur gammal är du?

– Sex år. Jag heter Elvira. Jag bor där borta.

Elvira pekar mot hyreshuset på andra sidan parkeringen. Mannen nickar.

– Jaha du. Jag heter Tore och är pensionär. Nu när vi presenterat oss kanske du vill hjälpa mig att mata änderna.

Tore sträcker fram en påse bröd och Elvira tar några bitar som hon kastar i ån. Genast kommer några änder och börjar kivas om godbitarna. Elvira skrattar förtjust.

– Ellaaaa! Maten är klar, kom in nu!

Elvira slänger snabbt ut resten av brödbitarna i vattnet, böjer sig ner och klappar hunden.

– Fin hund. Nu måste jag hem och äta.

Mammas väninna Frida är på besök och alla tre har tittat på en rolig film och ätit godis. När filmen var slut fick Elvira gå och lägga sig fast hon inte alls var trött. Nu sitter mamma och Frida i köket.

– Du kan inte sitta och plugga jämt. Häng med på dansen på fredag! Så omöjligt kan det väl inte vara att ordna barnvakt?

– Ja, ja. Jag ska fråga Signe här ovanpå, hon har passat Ella en gång förut. Men jag vill att vi ses här hos mig innan vi går till Rondellen. Jag måste få hjälp med kläder och smink, minns inte när jag sminkade mig sist.

– Klart vi hjälper dig, vi brukar ändå grunda lite innan vi går ut. Vi tar med oss vin och snacks, när ska vi komma?

– Kom vid sjutiden. Jag ringer om det inte löser sig med barnvakt.