Dikter

Månadens dikt: Barkbåtslek

Britt-Marie Rosbäck

Detaljer

Kategori: Dikter

Publicerad torsdag, 01 december 2011 09:30

Skriven av Britt-Marie Rosbäck

Träffar: 497

Jag står på bron där våra träskor nöttes

För en tusendels sekund nuddar

den glömda lyckan vid mitt sinne.

Tiden har rusat, allt finns kvar men är mig främmande.

Landskapet har minimerats, fått suddigare konturer.

Bäcken spritter, tar krokiga omvägar runt de stenar som var

ofantliga klippblock i barndomens värld.

Storfallet störtar ner i ravinen och planar sedan ut, stillar sig.

Vi byggde kvarnhjul och båtar i en fantasi som endast vi hade tillträde till.

Timmarna försvann likt snabbspolande moln över himlen.

Mat värmdes och blev kall.

Slakthuset inspirerade till historier om mystiska män, spöken 

och döda älgar vars blodiga benrester 

ibland fyndades i bäckens dyiga botten.

Jag tänker på Herakleitos visdom:

Man kan inte två gånger stiga ned i samma flod.

Smala gransiluetter med spretig hållning 

ramade in vår sommarlek men gav löften 

om trollgröna skogar i de avlägsna bergen.

Jag står här och barndomens mjuka sammetsgardiner 

har dragits åt sidan.

Här rinner en bäck vid ett slakthus, ingenting annat.

Jag vänder mig leende om och går.

Min barkbåt har nått havet.

© Britt-Marie Rosbäck 

”Barkbåtslek” är Månadens dikt december 2011