Kortprosa
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad tisdag, 26 januari 2010 08:00
- Skriven av Ethel Hedström
- Träffar: 745
Mamma, var är du?
Mamma ska åka in till stan. Hon har fått en tid för att färga och klippa håret. Lisa och hennes syster Anna följer med, de är för små för att vara ensamma hemma. Lisa är fem år och Anna sju. De åker buss för mamma har inget körkort. Mammas mage står rätt ut. När som helst ska de få en syster eller en bror. Helst vill jag ha en bror, syster har jag ju redan en.
– Där är salongen! Där uppe på andra våningen. Lady Elisabeths frisersalong.
Mamma sätter sig i stolen, lite obekvämt med den stora magen. Frisörskan börjar med att tvätta håret.
– Ska vi gå ut ett tag? Anna ser på Lisa med ett frågande uttryck i ögonen.
– Jaa, det gör vi! Här är inte kul.
– Då får ni lova att komma tillbaka om en liten stund.
– Och gå inte för långt bort! ropar Mamma åt ytterdörrshållet.
Varken Lisa eller Anna hör. De har redan hunnit ut. Rusar ner för trapporna, två steg i taget, håller varandra i handen, slinker ut på gatan. Oh, va stort det är! Stora höga hus och jättebilar! Det tänkte jag inte på förut. Pratar och skrattar medan de skuttar fram och tillbaka på trottoaren. Lisas och Annas blonda hårkalufser rör sig i takt med deras hopp.
– Vi har gått vilse! ropar Anna plötsligt och slutar hoppa. Var är mamma?
– Nä, det ska du veta! Du är storasyster! Lisa börjar gråta.
Och Anna också.
– Hur är det med er små flickor? Var är er Mamma?
En lång farbror i polisuniform lutar sig över Lisa och Anna. Ögonbrynen åker i höjden, gör att det bildas djupa rynkor i pannan. Han betraktar dem med huvudet på sned.
– Vi... vet... inte. Anna får med möda fram orden. Vi har tappat bort Mamma!
– Kom med mig till polishuset. Vi letar reda på er Mamma. Det här ordnar sig säkert.
Han håller Lisa och Anna i varsin hand och går iväg. Framme hos polisen går han fram till en tant i svart dräkt med en vit blus under. Är det en polistant? Lisa tycker att hon har snälla ögon. Kvinnan sätter sig på huk och ler mot dem.
– Kom med mig. Det här ska ordna sig, ska ni se.
Den kvinnliga polisen ringer runt till alla frisörer i stan. Till slut får hon napp.
– Jaha, det finns en Eva Strömhed hos er? Va bra! Jag har hennes döttrar här. Vi kommer genast.
– Mamma, mamma, vi gick vilse!
Lisa störtar fram till Mamma. Ögonen svämmar över av tårar. Ser Mamma genom ett gråttöcken. Mamma tar henne i sin famn och kramar hårt.
© Ethel Hedström
