Makten över klimatet, av Christian Azar (Albert Bonniers förlag)

Det är ett skrämmande scenario med temperaturhöjning och smältande inlandsisar som målas upp i boken ”Makten över klimatet”. Men författaren har en diger meritlista och han vet vad han talar om. Han blev professor vid Chalmers Tekniska Högskola Göteborg redan då han var 31 år. I yrkeslivet sitter han nu med i Reinfeldts kommission för hållbar utveckling och han har bl a varit rådgivare både åt Margot Wallström då hon var miljökommissionär och åt Göran Person som statsminister. Dessutom har han varit med i FN:s klimatpanel IPCC. Det är alltså en mycket erfaren man som nu på allvar ger sig in i miljödebatten.

Anledningen är att han anser att det finns mycket starka samband mellan industrialiseringen och koldioxidutsläpp som i sin tur bidrar till att jordklotet blir varmare.

Vi är nu uppe i en temperaturhöjning av 0.7 grader och det låter inte särskilt mycket, men det är ändå tillräckligt för att glaciärerna ska börja smälta. Att temperaturhöjningen inte är större trots de stora utsläppen, beror till stor del på att det tar tid att värma upp världshaven. Vi kan därför förvänta oss att den accelererar i takt med att de blir varmare.

Kolet och oljan är fortfarande livsnerven för många människor. Det är därför inte lätt att byta energisystem. Vad som då ligger närmast till hands är kärnkraft. Men där är författaren starkt kritisk och det beror på att det är det inkörsporten till kärnvapen men också för att den är dyr och förenad med stora risker.

Det finns mycket bra alternativa energikällor att utveckla till samma pris men som är betydligt mer hållbara i längden. Han nämner där bränsleceller och solenergi som båda har en enorm potential inför framtiden. Men till det krävs både pengar och politiska beslut. Beslut som inte får dröja alltför länge då det brådskar, för redan nu är temperaturhöjningen oacceptabelt hög och de negativa konsekvenserna har börjat visa sig på ett obehagligt konkret sett.

För att belysa allvaret berättar författaren om en resa han gjorde till Grönland 2007. Han såg glaciärer som är 50 – 100 m höga och det hela såg vid första anblicken helt normalt ut. Men stannade man upp tillräckligt länge syntes att stora isblock ibland föll ner i havet och att hela ismassan rörde sig. För tio år sedan var hastigheten cirka åtta kilometer om året. Idag har den siffran ökat till två meter i timmen, dvs nästan dubbelt så stor.

Det finns beräkningar som visar att världshaven kan komma att stiga upp till 1.5 meter fram till år 2100. Det skulle innebära att stora landområden som exempelvis delar av Bangladesh skulle hamna under vatten. Andra områden riskerar att få enorm torka och där nämner författaren Medelhavsområdet, olika regioner i Afrika och Chile som särskilt utsatta.

Han anser därför att det egentligen är fel att se klimatfrågan enbart ur miljösynpunkt. Det är i lika hög grad en social- och ekonomisk fråga då det också handlar om människors rätt att leva och bo i sina hemtrakter.

Författaren avslutar boken med frågan om han är optimist eller pessimist. Han svara själv genom att säga att han är possiblist. Det skulle innebära att det är möjligt om vi vill.

Det här är absolut en bok som jag kan rekommendera för den som vill veta mer om bakgrunden till klimatförändringen. Men även om boken är mycket intressant så är den späckad med information, så med sina drygt 200 sidor krävs det en del engagemang av läsaren. Vad jag saknar är en del tips på vad den enskilde människan kan göra. Det känns inte bra att bara luta sig tillbaka och vänta på politiska beslut. Beslut som dessutom ser ut att dröja. Miljövård handlar om att många människor tar små steg tillsammans. Men vi måste få hjälp på vägen och det tycker jag absolut borde ha varit med i en i övrigt så allsidig och heltäckande bok.

© Ragnvald Nilsson

---

Lägg till den här länken till Twitter eller Facebook