Noveller

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad måndag, 21 december 2009 15:00

Skriven av Anette Rosenberg

Träffar: 1249

Magisk ängel

Nu var det jul igen. Fredrik såg inte direkt fram emot den stundande julhelgen mer än att det gav honom några extra lediga dagar från jobbet. Genom åren hade det blivit så, att han stått över allt julfirande. Han kände sig utanför i den alltmer uppblåsta och stressade julhandeln. Ingen nära släkt var kvar i livet och hans bästa vänner tillbringade julen med sina nära och kära.  Flera gånger hade Fredrik blivit inbjuden till julmiddag hos sina vänner men han kände aldrig någon riktig gemenskap i den här så traditionsbundna högtiden.

Dan före dopparedan, kvällen då det sista skulle hinnas med. Alla vänner var upptagna med att klä granen, griljera skinkan, lacka julklapparna och skriva rim. Fredrik drog på sig jackan och toppluvan och gick ut i den kyliga vinterkvällen. Han gick gatan ner. Fönstren lystes upp av tända adventsstjärnor och ljusstakar. Det slog honom vilken mångfald av stjärnor och ljusstakar det fanns. Ingen var den andra lik.  Alla skulle väl ha sin unika stjärna i fönstret, tänkte han. Ingen verkar vilja ha en likadan som grannen bredvid eller mitt emot. Själv hade han en ängel i mässing som han tagit hand om efter sina föräldrar.

När Fredrik kom hem satte han i kontakten till ängeln och tände de fyra ljusen i änglaspelet. Det var det enda i hemmet som vittnade om att julen var i antågande.  För ett par veckor sedan bjöd firman på julbord och det räckte för Fredrik när det gällde julmaten. Ingen speciell julmat var inhandlad och inställd i hans kyl. Där fanns bara lite rostbiff, några öl, rökt skinka, en liter mjölk och ett par plastkorvar färdig ärtsoppa, det var allt.

Fredrik knäppte på Tv:n. Där var de mitt uppe i julstöket på uppesittarkväll. Kända artister var inbjudna för att rimma till julklappar som tittarna behövde hjälp med. Under programmets gång fick de också sjunga några julmelodier var. Fredrik blev sittandes framför tv:n med öl och en skinksmörgås. Julsånger hade han alltid tyckt om, ända sedan han varit liten.

Julaftons morgon, vaknade Fredrik ganska tidigt. Han låg kvar en bra stund i sängen och läste färdig en bok som han påbörjat helgen innan. Förmiddagen var redan långt gången när han klev upp. Han gjorde i ordning en enkel frukost och satte sig vid köksbordet. Fredrik tittade ut genom fönstret, det hade börjat snöa igen. På radion varnades det för halka och trafikkaos. Bilisterna uppmanades att ta det väldigt lugnt i jultrafiken.

Fredrik snörde på sig joggingskorna och gav sig iväg på en löptur. Det var skönt att komma ut och känna hur snön knarrade under skosulorna.  Klockan var närmare tre när han var tillbaka och han knäppte på Tv:n. Kalle Ankas julafton ville han inte missa, det hörde ändå till, tyckte han.

Fredrik tänkte på hur det brukade vara hemma när han var liten. Hur värmen från den tända brasan spred sig i stora rummet och hur det sprakade och knäppte från veden när lågorna tog fart. Mammas hemkokta knäck och gräddkolan som han älskade, fint inlindad i cellofan. Julgranen som de tillsammans klädde på julaftons morgon med hemstöpta ljus, äpplen och änglar av kristyr. Fredrik blundade och kunde känna alla dofterna från barndomens klädda gran.

Fram på kvällen gick Fredrik ut på en kvällspromenad, han hade gjort det i flera år, just på julafton. Det var tyst och stilla. Det hade snöat till och från hela dagen och marken låg vackert inbäddad under ett vitt mjukt snötäcke. Under joggingturen tidigare under dagen hade han sprungit förbi stadsparken och sett den stora julgranen som var uppställd där och bestämde sig för att gå dit.

Fredrik gick neråt gatan och sneddade över torget och var snart framme i stadsparken. Temat för året var änglar och hela granen var prydd med de vackraste änglar. Granen såg helt magisk ut i skenet från de glittrande ljusen. I nysnön intill granen såg han avtryck på marken av snöänglar. Avtrycken fortsatte runt granen och Fredrik fick en ingivelse att följa efter. Han var inte ensam.

Hon bara stod där. En kvinna, likt en ängel. Fredrik uppskattade att hon var ungefär i hans ålder. Hon stod helt stilla och tyst och tittade drömmande upp på den pyntade granen som var helt översållad av glittrande änglar. Hon gav Fredrik ett snabbt ögonkast men sedan föll hennes blick åter tillbaka på den fantastiskt vackra granen.

– Granen är magisk i år, sa Fredrik.

Hon tittade på honom, log och nickade till svar.

De stod bredvid varandra och njöt av den magiska stunden och stillheten.

Fredrik kände hur kylan sakta kom krypande. Händerna blev stela och tårna domnade nästan bort.

– Gillar du ärtsoppa och varm punsch, sa han?

Återigen nickade hon och ett varmt leende spred sig över hennes vackra ansikte.

De gick tysta bredvid varandra längs gatan. Ord kändes överflödiga. Det var ett slags närhet som Fredrik inte känt tidigare. Allt kändes så naturligt som om de träffats förut och redan känt varandra i många år. Han funderade på om hon kände samma sak men han ville inte bryta den magiska tystnaden, inte just nu.

Änglaspelet dansade i värmen från de tända ljusen. Ett entonigt klingade. Ett oavbrutet entonigt klingade. Änglarna dansade oavbrutet.

Fredrik tittade aldrig på klockan när hon gick men ute hade tystnaden lagt sig för länge sen. Han ställde sig vid fönstret, det som vette ut mot gården. Han ville se henne och följa fotspåren med blicken som hon lämnade efter sig i den nyfallna snön. Han lutade sig mot fönsterkarmen för att kunna se porten när den öppnades.

Fredrik hoppade till när fönstret plötsligt small till och rimfrosten krackelerade på den frostiga rutan.  Var det en snöboll som träffat fönstret och nu sakta gled ner över den iskalla fönsterrutan? Fredrik tyckte att han såg ett ansikte, ett leende ansikte som trycktes mot fönstret.

Det var hennes vackra änglalika ansikte han såg. Hon svävade utanför fönstret klädd i vit fotsid klänning. Runt axlarna bar hon en vit mantel med guldbrodyr och de vita slöjorna som böljade runt hennes ljusa lockar svepte henne uppåt. Högre och högre tills hon blev ett med de tusentals snöstjärnor som gnistrade mot den mörka stjärnhimlen. Snöflingorna mötte henne en efter en och tillsammans singlade de sakta ner och bäddade in marken under ett vitt mjukt täcke.

I gatlyktans sken kunde Fredrik se avtrycket av en snöängel i den nyfallna snön. Han log, min magiska ängel, tänkte han.

© Anette Rosenberg