Kortprosa

Madonnan

Barbro Björkman Lindahl

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad fredag, 29 april 2011 09:00

Skriven av Barbro Björkman Lindahl

Träffar: 258

– Vad är det för pris på tavlan som hänger därborta över den röda bäddsoffan?

– Du menar kvinnan med doket? Den är verkligen vacker, men så är det ju också en stor och mäktig man som målat den! Tvåtusen fem.

Han log uppmuntrande mot Birgitta.

– Jag tar den, sa hon snabbt till sin förvåning. Och glömde dra åt sig andan i samma ögonblick.

Den var ju oemotståndlig. Hon hade varit inne i affären några gånger och beundrat den. Kvinnan böjer huvudet med blicken sänkt och ett hemlighetsfullt leende på läpparna. Det stod en air av finess och överklass runt den. Den skulle göra sig bra tillsammans med kristallkronan i vardagsrummet.

Det klingade till och kassaapparaten svalde hushållspengarna. De skulle räcka åtminstone halva månaden. Hon såg Eriks allvarsamma och stränga min när han delade ut hushållskassan. Alltid samma procedur med förmaningar. Oron malde i mellangärdet. Vad hade hon gjort? Hon slog bort tankarna. I stället funderade hon på om den inte skulle göra sig alldeles förträffligt på väggen i vardagsrummet.

Lägenheten är verkligen tråkig men det här kommer att pigga upp tänkte hon och släpade den stora tavlan uppför alla trapporna. En dörr öppnades och någon slängde sopor i sopnedkastet.

Hon sparkade av sig skorna i den trånga hallen. Satte på kaffebryggaren i det lilla långsmala köket. Under tiden skyndade hon sig att hänga tavlan. På väggen mot söder så att den kom i blickfånget när man steg in i rummet.

Matoset fyllde det lilla köket och antagligen hela trapphuset, tänkte hon och vände falukorven som bränt vid. Erik skulle snart vara hemma. Då skulle maten stå på bordet. Hon hade alltid varit hemma även sen barnen flyttat ut. Han ville ha det så. Han hade ett förmansjobb med bra lön och kunde minsann försörja sin fru.

– Hej... Det luktar vidbränt i trappen… Erik hängde rocken i hallen och slog sig ner vid köksbordet och höjde ögonbrynen.

– Ja, ja det blev lite bråttom, jag var på stan och bussen var försenad, sa hon hastigt och kände svetten bryta fram.